Hoppa till innehåll

Sunny introducerar sina vänner (del 2)

Hej KTH,

För någon oklar anledning skriver jag bara inlägg extremt sent på natten (datorskärmen säger 03:38 vid skrivande stund). Freud säger att kommunikationen mellan ens ego och superego är som bäst när man är trött, och det är från superegot som kreativiteten kommer. Jag kan ha fel om det, det är som sagt väldigt sent och jag är inte världens mest pålitliga grabb även när jag inte varit vaken i nästan 20 timmar.

Jag hoppas att jag bättrar mig när jag får lite mer rutin i livet, dvs. när terminen börjar.

Till skillnad från Freud har jag andra att prata om än min mamma. Som mina nya vänner! Här är tre av dem. Jag har fler, jag lovar. Jag hoppas att de andra inte blir sårade av att jag valde att prata om just dessa tre, men jag lät slumpen bestämma. Dessutom kan majoriteten inte svenska så de borde inte känna sig alltför förolämpade.

Rahul är faktiskt den första främlingen jag pratade med här i Nederländerna. Han hade en blå tröja på sig, därför antog jag att han jobbade för universitetet i Delft. Det var min enda anledning, och nu när jag skriver det låter det inte som den smartaste. Det visade sig att han var här på utbyte också, men från Nya Zeeland.

Jag är ändå glad att jag pratade med honom, för Rahul är extremt kunnig om det mesta. Jag har fått höra om allt från cykelramar till belgisk öl av honom. Jag har dock inga bra bilder på honom, så det får bli den här där han är längst till vänster. Undrar ni vad som händer i bilden kan ni få veta i förrförra inlägget!

14087736_1136266986445264_2138075542_o
Men visst ser hans blåa tröja officiell ut? Visst tror man att han är där från universitetet?

Catie är från Australien och ska plugga arkitektur här i Delft. Hon heter egentligen Catherine, men fick inte veta det förrän hon var 10 år för att hennes mamma var orolig att hon skulle få smeknamnet Cathy (som hennes mamma hatar för någon anledning). Vi träffades under en av många aktiviteter i universitetets introduktionsprogram. Jag minns faktiskt inte vilken aktivitet, det känns som att vi alltid känt varandra.

Hon är den enda här som uppskattar mina fantastiska ordvitsar, som till exempel ”Did you stay at a nice Bled and Breakfast?” i respons till en bild av henne vid slottet nära Bledsjön i Slovenien. Jag hade inga bra bilder på henne heller, så jag sa till henne att jag skulle ta en bild inatt under vår filmkväll. Det här var den bästa jag kunde ta efter att jag sa det.

14215379_1148995215172441_98992597_o
Det intressanta med den här bilden är att man ser mer av andra personer än av Catie. Upptill är Malcolm och på soffan till höger syns en del av Maria. Längst ner har vi Calvin.

Sist men inte minst har vi Calvin. Jag tror inte att jag någonsin lärt känna en människa på grund av en så konstig anledning. Drygt en vecka sedan hade jag och Maria hade precis beställt middag på Domino’s på andra sidan gatan från där vi bor. Vi ställde oss utanför i väntan på maten med de andra lata och fattiga studenterna. Vi hörde någon nämna Sverige. Det var Calvin och Alex (en svensk kille) som diskuterade landet, och jag är översocial numera så jag började prata med dem. Samtalsämnet byttes till våra lägenheter, och Maria tog upp hur konstiga toaletterna är i våra byggnader.

De är extremt konstiga. Mer om det senare, det är för mycket att hantera just nu.

Calvin blev nyfiken och undrade om han skulle kunna få se en av våra toaletter. Vi skulle äta middag hos Malcolm, så jag ringde honom och frågade om jag kunde ta med en främling som ville granska hans toa. Han sa ja (konstigt nog), så Calvin och Alex kom upp till Malcolm med oss och åt middag. Vi skulle ha spelkväll senare och det hade inte varit så trevligt att slänga ut dem så de stannade för den. Sedan dess har Calvin hängt med oss. Vänskapsband som skapats över en toalett.

14233585_1148993291839300_1073916269_o
En ordentlig bild! Det här är 02:30 i Rotterdam någon natt förra veckan. Vi blev sugna på kebab, som man brukar bli sådär dags.

Imorgon åker vi alla till Ikea, så att folk får smaka på lite svensk välfärd. Jag kanske också borde köpa något till mitt rum, men jag vet inte vad. Tips?

Snälla skicka hjälp!

 

Vettig, rutinerad och gott om sunt förnuft är en beskrivning av mig som inte alls stämmer. Jag är Sunny Ahmed, 22 år gammal och går femte och sista året av utbildningen till civilingenjör inom design och produktframtagning med masterspåret teknisk design. Höstterminen 2016 överger jag bekvämligheten med att bo hos föräldrarna för att överleva på egen hand i Delft, Nederländerna! Kommer jag kunna laga mat som går att äta? Kommer jag lista ut hur man tvättar kläder? Spänning, intrig och dramatik väntar på KTHs utlandsblogg, där du får svar på dessa frågor och kanske fler!

2 reaktioner till “Sunny introducerar sina vänner (del 2)”

  1. Det blev en kudde med kattmönster och en liten planta till fönsterbänken i mitt tråkiga rum! Nästa gång blir det ljusslingor!

Kommentarer är stängda.