Ett sista bild-medley från Milano (del 2)

Och så fortsätter vi bildserien:


Sista pizzan på världens bästa pizzeria och pizzan med en ohotad förstaplats: Margherita Buffalo DOP på Gino Sorbillo. En tunnare pizzabotten får du leta efter.




Önskar jag kunde spenderat ännu mer tid vid den fantastiska Lago di Como. Den här gången var vi i Varenna och Bellagio, två fantastiska små byar eller städer eller vad man nu ska kalla det. Men Varenna är ju ohotad etta här alltså, finns ingen finare plats på jorden (förutom ute i skärgården på en ö som heter Vindö där jag råkar befinna mig just nu, det är paradiset på jorden, ärligt).


Sista charkbrickan på La Prosciutteria. En mer fantastisk vin&prosciutto-bar får man leta efter. Dagen till ära beställde vi in deras största bricka och det kändes som vi satt i timmar och åt, men i själva verket tog det nog knappt en halvtimme att sluka den. Som kronan på verket och som en liten minnesamulett så fick vi köpa deras egendesignade vinglas att ta med hem. Tänk er en mörk, ruggig höstkväll när man känner hur vinter-depressionen stundar, att då kunna gå hem till varandra med medhavt vinglas och drömma sig bort och låtsas att man istället sitter på de små charmiga skolbänkarna som utgör La Prosciutterias inredning, inte i Stockholm, utan i Milano, längs med kanalkanten i underbara Navigli.


Sista hänget i Brera. Älskade Brera.


Sista middagen på vår älskade takterrass. Här har jag nog ätit flest gånger under hela våren. Oslagbar utsikt. Fantastisk pizza.


Kommer sakna att bo på Via Lomellina 50. Kommer sakna att gå av bussen från skolan och skynda sig över gatan om det är grönt. Eller gå åt andra hållet och ta en sväng förbi Carrefour innan man går hem. Köpa två kilo tomater eller citron-isté eller buffelmozzarella (tror det var mina vanligaste inköp haha, jag undrar verkliger hur många liter isté jag har druckit den här våren…). Men så för att sammanfatta: kommer sakna allt. Hur vår byggnad ser ut som insidan på en pool. Den irriterande långsamma bankomaten på bottenvåningen. Den gulliga tanten som var portvakt och inte kunde ett ord engelska men alltid såg glad ut och sa ”Ciao!” varje gång man gick förbi. Osv osv osv.

Profilbild
Jag kände att det var dags för ett miljöombyte, så i vår lämnar jag mitt älskade KTH ett tag och beger mig mot varmare breddgrader för att spendera terminen i fantastiska Milano! Där kommer jag läsa stadsplanering på Politecnico di Milano (här på KTH läser jag Samhällsbyggnad med en master inom Hållbar samhällsplanering och stadsutformning) medan jag försöker insupa allt vad den italienska kulturen har att erbjuda. I min blogg kommer ni kunna läsa om allt ifrån om hur många spelningar/konserter man kan hinna med på ett halvår till långa utläggningar om vilken pizza som faktiskt är Italiens bästa och vilka italienska byggnader vi borde inspireras av inom den svenska arkitekturen. Plus givetvis en himla massa bilder av all fantastisk mat jag kommer att få uppleva!