Saker jag kommer sakna & saker jag inte kommer sakna med Milano

Ja ni, listan över saker jag kommer sakna kan göras lång. Orimligt lång. För ärligt talat kommer jag sakna det mesta. Minsta lilla grej jag kommer att tänka på får mig just nu att nästan bli tårögd. Kommer till och med sakna de ohyfsade miniatyrtanterna som alltid tränger sig före i kön på supermarketen. Men här är några saker som jag kommer sakna mest:

  • Hur billigt allting är – Allt ifrån kläder till mat och alkohol. Och då räknas Milano till en av Italiens dyraste städer. Vilket också märkts om man jämför inrikes, men det är ju inte i nivå med Stockholm om vi säger så.
  • Solen – Visst, nu har det varit sol tre dagar i rad här ute i skärgården, men vi vet ju alla hur de svenska somrarna brukar se ut: tre dagar sol, tre veckor regn…
  • Gratis inträde på klubbar för tjejer – Mycket uppskattat. Tänk om man ändå kunde ha den policyn i Sverige…
  • Att kunna ta tåget till riktigt nice ställen – Tänk typ Varenna (min nyfunna favoritplats där jag vill semestra [läs: bo] livet ut), Rom, Florens, Rimini osv… Vart kommer man om man tar tåget från Stockholm liksom? Inte till lika nice ställen i alla fall. att dagstrippa till Varenna hann ju verkligen bli en favoritgrej att göra.
  • Offerta på alkohol – Som om inte vinet var tillräckligt billigt ändå har italienarna som vana att sätta ned priset ytterligare ibland. Som student kan man ju bara tacka och ta emot.
  • Vår balkong på Via Lomellina – Eller ja, hela lägenheten egentligen. Den är fantastisk och jag kommer sakna den otroligt mycket. Men vår hyresvärdinna, världens gulligaste människa som hon är, har sagt att det bara är att höra av sig om vi kommer tillbaka till Milano (vilket vi lär). Men balkongen. Det är någonting speciellt med att sitta där ute och höra ljudet av all trafik och kunna titta ner på gatan och se allt liv och rörelse. För att inte tala om alla fantastiska solnedgångar.
  • Att kunna gå till skolan – Vilken grej alltså. Jag som alltid har haft orimligt långt att åka till KTH kunde helt plötsligt gå till skolan på 20 minuter (eller åka buss på ca 5 min om jag var sen, vilket jag ofta var hehe). Så otroligt värd grej. Bra för studiemotivationen, även i 35 graders värme.
  • Gänget <3 – Något jag är helt säker på är att min Milano-vistelse inte hade varit någonting alls utan sällskapet. Och vilket sällskap sen! Världens bästa människor. Och vi bara råkade stöta in i varandra, allihopa. Och tänk att ett gäng teknologer från olika delar av Sverige kan ha så förbannat roligt tillsammans. Så många oförglömliga (och vissa redan glömda) kvällar vi haft tillsammans den här våren och sommaren. En del fall har det blivit (jag har stått för en del). En del minnesluckor. Buss-avhopp. En hel del oddsande. Jag vet inte hur många omgångar av ”fuck the dealer” (men alldeles för många och ändå alldeles för få). Orimligt många liter limoncello. En himla massa timmar av underbart parkhäng. Många timmar dansandes till Despacito (fler än vad jag tycker känns ok). En del urusla biljardspel. Jag vet inte hur många pizzor (eller kebaber för killarna för den delen). Helt enkelt: en himla massa bra spenderad tid.

 

Och här är några saker jag inte kommer sakna alls:

  • Den schemalagda kollektivtrafiksstrejken – Den är lite märklig alltså. De schemalägger alltså strejk, någon gång i månaden. Då går inga bussar eller spårvagnar typ (lite oklart, man vet alltså inte riktigt om man står och väntar på något som aldrig kommer komma eller om det till slut dyker upp något färdmedel). Men händer det någonting till följd av de här strejkerna? Ingen vet. Det bara fortgår liksom.
  • Graffittin – Det känns som om milaneserna har gett upp hoppet om graffittifria fasader för länge sedan och helt enkelt inte bryr sig längre. Det är bara längst inne i citykärnan som fasaderna är fria från det, i resten av staden finns det överallt. Det är lite tråkigt, för alla byggnader är så otroligt vackra och det är ju mest gamla byggnader och det förstör väldigt mycket när hela nedre delen av fasaden är nerklottrad av oläsliga krumelurer.
  • Italienarnas brist på servicemindness – Visst, all servicepersonal i Stockholm är väl inte heller alltid världens gladaste och trevligaste, och det har man ju ändå ofta överseende med. Men i Italien har inte en enda människa minsta lilla gnutta av det i kroppen. Allt ifrån kassapersonal på supermarketen eller i klädbutiken till bartenders eller servitörer – de verkar helt enkelt lida av TPL-syndromet. Trött På Livet. Alla. Ibland kan man stå i en lång kö på supermarketen, och så får personen i kassan plötsligt för sig att det är en bra idé att börja räkna pengar i tio minuter. Eller i klädbutiken – där kan någon få för sig att det är jätteviktigt att hänga upp några kläder på galgar just när det står 15 personer i kö till kassan. Och de bryr sig inte ens. Eller när man har bett om notan men den dröjer orimligt lång tid. Man lär sig acceptera det faktumet att det inte går att få dem att bry sig. Men det är svårt. Och man blir irriterad. Allt som oftast.
  • Alla äckliga killar/gubbar/osv som visslar efter en på gator/bussar/överallt – Hur tror de att man ska reagera egentligen? ”Åh wow, vad glad jag blir!”. Eh, nej. Inte direkt.
  • Att svettas konstant – Från och med någon gång i maj tills nu har det varit en daglig kamp mot svetten. JAG SKA INTE KLAGA – vi har haft fantastiskt väder, men det är ganska otrevligt ibland faktiskt. 35 graders fuktig värme är inte alltid supernice när man sitter och pluggar och det inte finns AC i skolan. Just sayin.

Men över lag så väger alla fördelar så mycket tyngre än de väldigt få nackdelarna. Givetvis. Och som jag kommer sakna mitt älskade Milano. Kommer gråta floder den dagen jag inser att det faktiskt är över. Det har inte riktigt slagit mig ännu.

Profilbild
Jag kände att det var dags för ett miljöombyte, så i vår lämnar jag mitt älskade KTH ett tag och beger mig mot varmare breddgrader för att spendera terminen i fantastiska Milano! Där kommer jag läsa stadsplanering på Politecnico di Milano (här på KTH läser jag Samhällsbyggnad med en master inom Hållbar samhällsplanering och stadsutformning) medan jag försöker insupa allt vad den italienska kulturen har att erbjuda. I min blogg kommer ni kunna läsa om allt ifrån om hur många spelningar/konserter man kan hinna med på ett halvår till långa utläggningar om vilken pizza som faktiskt är Italiens bästa och vilka italienska byggnader vi borde inspireras av inom den svenska arkitekturen. Plus givetvis en himla massa bilder av all fantastisk mat jag kommer att få uppleva!