European South Observatory – Santiago

När jag gick i åttonde klass tog mitt intresse för rymden, astronomi och rymdteknik verkligen fart. Anledningen var att jag då bestämde mig för att en dag söka till astronaututbildningen, och det är ett mål jag har än idag. Så småningom började jag läsa på Rymdgymnasiet i Kiruna där jag fick läsa kurser som astronomi, astronautkunskap och astrobiologi. Jag tyckte dock att fysik var mest intressant, vilket bidrog till att jag senare valde KTH och teknisk fysik.

Loggan för ESO och dess medlemsländer

Inom astronomi är Chile världsberömt för att ha världens bästa och mest avancerade teleskop. De ligger norrut i Atacamaöknen, och bland de mest kända är Very Large Telescope (VLT), Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) och La Silla Observatory. Dessa drivs av European South Observatory (ESO) som är en forskningsorganisation med 16 medlemsländer. ESO har bland annat varit med och utvecklat adaptiv teknik där teleskopspeglarna kompenserar för luftturbulens. Tack vare den tekniken kunde man för första gången ta en bild på en planet utanför vårt solsystem (en så kallad exoplanet) år 2004. Med hjälp av observationer från teleskopen har man även kunnat bevisa att universums utvidgning expanderar. Det forskningsresultatet belönades med Nobelpriset i fysik år 2011.

Den kommande veckan är det  Día de la Astronomía i Chile (översätts till Astronomins dag, men det pågår i en vecka), och då anordnas rymdaktiviteter runt om i hela landet. Igår hade de öppet hus på ESO’s kontor i Santiago, och jag åkte såklart dit. Kontoret ligger i området Las Condes som är ett av Santiagos mest påkostade områden.

ESO’s kontor i Santiago markerad med röd pin

Jag hade skrivit upp mig för en första föreläsning 17.30 – 18.00 då jag slutade skolan vid 16.00. Det jag inte hade tänkt på var att den tiden en fredagseftermiddag innebär rusningstrafik. Busstrafiken var kraftigt försenad, men efter 1.5 timmes svettig bussfärd hann jag till slut se de sista 10 minuterna. Föreläsningen var en videokonferens med VLT, och en av deras forskare berättade om teleskopen, forskningen de bedriver och svarade på publikens frågor. Att se teleskopen torna upp sig bakom föreläsaren var riktigt häftigt, de har jag sett på bild mååånga gånger.

Välkommen till ESO!
Videokonferensen med VLT.

Efter videokonferensen var det en halvtimme fritt innan nästa föreläsning. Jag kikade runt på området och de andra aktiviteterna som fanns. Bland annat kunde man bygga och avfyra raketer med hjälp av vattentryck. Man kunde också göra sina egna kometer och lära sig varför en kometsvans alltid pekar bort från solen. Det fanns även ett område där man kunde titta på rymdinspirerad konst.

Modell av det kommande teleskopet European Extremely Large Telescope som kommer stå klart 2023. Det kommer bli världens största teleskop för observationer i optiskt och infrarött ljus.

Nästa föreläsning handlade om teleskopet ALMA som i år varit i drift i fem år. Detta teleskop består av 66 stycken antenner som med hjälp av interferometri kan studera de kallaste objekten i universum. Teleskopet ligger på 5000 meters höjd mitt i torraste öknen eftersom detta ger de bästa observationsförhållanden man kan få på jorden. De vågor teleskopet observerar absorberas nämligen av vattenånga i jordens atmosfär. Detta gör att det är viktigt att teleskopen ligger högt och torrt, och det är därför Atacamaöknen i Chile passar så bra. Under föreläsningen fick vi bland annat lära oss att om man samlade all vattenånga mellan ALMA och rymden skulle det i vätskeform motsvara en halv millimeter vatten.

Från föreläsningen om ALMA. Föreläsaren talade spanska och med det kommer stora handrörelser.

Det var verkligen roligt att få se området då det vanligtvis inte har öppet för allmänheten. Platsen har legat på min ”to go”- lista sedan jag kom hit så att få pricka in ett öppet hus var för mig extra speciellt. Det allra bästa är dock att när min termin är slut i juli så kommer två kompisar som gick i min klass på Rymdgymnasiet hit till Chile. Vi ska tillsammans åka till Atacamaöknen för att besöka både VLT, ALMA och La Silla! I Atacama ska vi även besöka Valle de la Luna. Det området består av sten- och sandformationer som har formats av vind och vatten. Landskapet påminner om hur det ser ut på månen vilket har gett dess namn som på svenska blir Måndalen.