Sagan om Eurovision

Eurovision Song Contest. Pärlan i det Europeiska Imperiet. Höjdpunkten av syskonskap och välvilja mellan länder. Samt en extremt medioker tävling mellan hopplöst dåliga låtar.

Jag är ledsen, men jag tycker inte om Melodifestivalen. Det är inte en helt oprovocerande åsikt bland många av mina landsmän, vilket jag fått lära mig den hårda vägen. Eurovision är lite roligare, men i slutändan kan jag inte säga att den väcker särskilt mycket känslor. Mina utbyteskollegor delar inte min apati i sammanhanget dock, och såg det som ett gyllene tillfälle att festa till ordentligt. Sagt och gjort.

Först köpte dem typ sex månaders förbrukning av sprit.

Bilden ovan visar bara en bråkdel. Hela vårt kylskåp var fullständigt smällfullt. Sen lagade vi middag. Jag säger vi, men det var ju i huvudsak alla utom jag. Jag var generellt väldigt trött på dagen i fråga så jag drog mitt strå till stacken genom att betala för min del. Jag sak göra det i alla fall när dem räknar ut vad allting kostat.

Det kändes rättvist tyckte jag. Det är den här sortens festligheter som jag får chansen att delta i nu när jag inte är ensam Svensk längre. I Kina fick jag prova på Thanksgiving, vilket var väldigt trevligt, men inte fullt så ösigt som en riktig Eurovision kväll.

När vi ätit började ju tv sändningen till slut. Vi körde en VPN uppkoppling och kollade livesändningen via Brittiska BBC eftersom Svenska kommentatorer kanske inte är så kul för våra Afrikanska gäster. Det verkade gå hem väldigt väl. Det kan va spriten som gjorde det, men när det var dags för rösträkning så satt hela gänget bänkade med full uppmärksamhet och hejade stenhårt på de olika favoriterna från kvällen. Tydligen var Tyskland en favorit. Åtminstone att döma av det konstanta vrålandet av ”GERMANYYYYY” varje gång dem fick höga poäng.

Vinnaren Israel var också ganska populär. Jag ska erkänna att jag själv tyckte den var väldigt charmig. Betydligt mer än nåt annat bidrag. Jag lyssnade dock inte så jättenoga om jag ska vara ärlig.

Festen fortsatte långt in på kvällen med ett gäng väldigt välsmörjda lirare som väsnades som en hel paradorkester. Det blev inte jättemycket sömn för mig. Det blev till och med så surrigt att jag försov mig till ett möte dagen efter. Det gjorde dock inget. Jag fick skjutit på det en timma bara och det gick jättebra så alla är nöjda. Det ser ut som att vi kommer få åka på ett studiebesök till några bönder i Meru, som ligger några timmar norr om Nairobi. Det ska bli riktigt intressant. Efter mötet slog jag på stort och köpte lite smaskiga choklad ringar att ha till frukost. Inte lika gott som Kellogs Frosties, men det får duga för den här gången.

Fortsättning följer…