Sagan om Cornflakesfabriken

Jag var ju lite sjuk de föregående veckorna, som jag nämnt. Det börjar släppa ordentligt nu, men när jag fortfarande mådde lite krassligt för ett tag sen så åkte gruppen iväg på ännu en utflykt uppstyrd av Strathmore. Jag säger uppstyrd men det visade sig kanske vara ett överdrivet generöst adjektiv, men det kommer vi till sen.

Jag var som sagt inte där, men tack vare vår väletablerade kultur av historieberättande kan jag ändå återge höjdpunkterna för dig här och nu. Dagen startade tidigt, men blev direkt lite försenade pga trafik. Classic Kenya. Grupperna som skulle ut och åka var dels vårt Svenska gäng, en grupp Brittiska studenter som var i Nairobi lite drygt en vecka, samt de Strathmore studenter som kommer åka till Stockholm i höst.

Vi hade fått veta att denna utflykten skulle bära gänget till en tefabrik, en ”cereal factory”, dvs cornflakes, och kanske nåt annat skoj. När bussarna väl plockat upp alla fick folk veta att skutan skulle gå till ett barnhem, en teodling samt Kimlea. Om du minns så var det exakt samma sak som den förra utflykten vi gjorde. Det kändes ju inte som den bästa nyheten folk någonsin hört, men som tur var besöktes inte exakt samma ställen, så det blev åtminstone lite nya intryck. Dessutom gick båten till slut till fabrikerna som utlovats.

Foto: Hannes Rabo
Foto: Hannes Rabo
Foto Hannes Rabo

Det fanns inte överdrivet mycket att se där dock. Te-fabriken hade te för försäljning så gänget kom ju hem med en årsförbrukning vardera. Cornflakesfabriken var den största av sin sort i hela Afrika, om inte enda, och om jag förstod saken rätt produceras nästan alla flingor som konsumeras på hela kontinenten där. Det hade inneburit en gigantisk investering att bygga den och den såg ganska modern ut. Det enda problemet var att folk i Afrika inte äter cornflakes, och för att fylla behovet behövde fabriken bara vara aktiv nån dag i veckan. När gänget var där var således hela stället tomt och dödstyst. Den generella uppfattningen var dock att det ändå var ganska intressant. Personligen känns det skönt att jag inte trotsade min sjukdom och åkte med för en sån sak.

Foto: Hannes Rabo
Foto: Axel Myrberg
Mina rumskompisar, för dig som inte visste det. Hannes och Axel. (Foto: Axel Myrberg)

Några andra höjdpunkter var att gänget blivit lovade gratis lunch som egentligen skulle kostat 1000 shilling, ca 100 kr. Det som faktiskt var erbjöds var diverse tilltugg och snacks som stått i rumstemperatur hela dagen. Bland annat köttfärs-samosas som gav alla som åt dem magsjuka. Riktig kalasfest. Dagen blev tolv timmar lång och tjänar väl bäst som en ganska intressant historia. Hade jag varit frisk hade jag nog velat vara med ändå. Det är alltid kul att åka bil på den Kenyanska landsbygden och vädret den dagen var väldigt trevligt.

Foto: Hannes Rabo
Foto: Hannes Rabo
Foto: Hannes Rabo

Det som var mest synd var att det bjöds på väldigt lite interaktion mellan grupperna. Den huvudsakliga tanken var nog ändå att vi som utbytesfolk skulle få en chans att uppleva lite skoj tillsammans men generellt verkar det som att nationaliteterna segregerade sig ganska rejält. Vissa pratade lite, och de Afrikanska studenterna kommer vi ju träffa igen när de kommer till oss. Det blev dock inga vänner för livet just den här gången.

Som slutsats kan ju konstateras att när det ordnas utflykt i Kenya så kom ihåg att:

  1. Ta med egen mat och vatten
  2. Rensa kalendern
  3. Ta med så mycket tålamod du kan

Fortsättning följer…