Hoppa till innehåll

Sagan om Mombasa, ett äventyr på resande fot, del I

Mombas, Östra Afrikas pärla. Den största hamnstaden i området. Landningsplatsen för indiska och arabiska handelsmän för många hundra år sedan. Den smutsigaste stad jag någonsin satt mina fötter i. Herregud va coolt det va. Sätt dig ner så ska du få höra.

Mombasa är den näst störsa staden i Kenya och har varit ett självklart mål för besök från början. I förra veckan var det äntligen dags. Vi har gjort försök att organisera en resa flera gånger men det är inte helt okomplicerat att få 7 personer att synkronisera tillräckligt för att få till alla detaljer. Nu var dock två flickvänner på besök hos mina kamrater och då är det turism-tajm som du vet.

I början av 1900-talet byggde britterna en järnväg som skulle korsa Kenya från kusten upp till Kisumu vid Lake Victoria. Tåget som gick mellan Nairobi och Mombasa på den tiden kallades ”The Lunatic Express” och erbjöd väldigt dyra träsitsar att njuta av i 13 till 24 timmar. Tåget var tvunget att färdas så långsamt för att det stod en massa elefanter och softade på spåret hela tiden. För dig som är lite intresserad så handlar The ghost and the darkness med Michael Douglas om arbetet med att bygga den järnbanan, samt om lejonen som käkade upp en fasligt massa arbetare.

Lunatic Express har inte varit aktiv på många år och väldigt länge har flyg och bil varit enda färdmedlen för folk och varor att färdas från kusten. Kinesiska investerare tog nyligen en titt på den situationen och sa ”Så kan vi inte ha det”. Sedan lite drygt ett år tillbaka finns nu ett modernt tåg som går på en ny bana hela vägen in i Uganda och Kongo. Det är en extremt viktig investering för Kenya och det gör mig väldigt glad att se hur väl det fungerar.

Foto: www.eastafricashuttles.com
Foto: www.kenyainsights.com

Det är också lite kul att de nya tågstationerna som ligger längs den nya banan är det renaste, mest välfungerande byggnader jag vistats i under min vistelse här. Allting är oerhört nytt.

Tåget som bär folk går två gånger per dag. Det är alltså fortfarande långt ifrån den typen av tillgänglighet jag är van vid, men priset är rimligt och resan fungerar väl. Det skulle visa sig att inte vara helt enkelt att skaffa sig en biljett dock. Det gick att köpa biljetter via SGRs hemsida, och få bokningsinfo i telefonen, men man kunde inte boka både tur och retur i samma veva. Så vi fick ta en i taget. Det första som hände var systemet trodde att båda våra bokningar var samma, så det gick inte att slutföra hemresan. Ok, det var ju knepigt. När vi kollade vårt bokningsnummer stog det olika saker i bekräftelse sms’et och på hemsidan. När vi bokar en ny resa visar det sig att vi nu köpt två biljetter åt samma håll. Jösses. Vi ringer supporten för att fråga vad som händer. Kontentan av det samtalet var att ”titta inte på hemsidan, det står fel där”… Men herregud. Jaja, vi gjorde ett nytt försök och fick till sist rätsida på allt. Sen var det en ganska trivial sak att få tillbaka pengarna för biljetten på tågstationen. Lite mothugg ska det ju va.

Några dagar senare var det dags för avfärd och jag kan säga att det erbjuds en ganska häftig utsikt från tågstolen. Svensk natur kan vara väldigt fint men den kan dra nåt gammalt över sig i jämförelse med det här. Jag såg så mycket häftig skit att jag höll på att storkna. Jag tog så mycket bilder jag kunde men det var inte fysiskt möjligt att fånga allt.

Och det var bara resan till Mombasa. Det återstår en hel del, men det får du läsa om nästa gång.

Fortsättning följer…