Hoppa till innehåll

Sagan om Nairobi Hospital

Jag nämnde ju för några veckor sen att jag blivit en smula sjuk. Det har hängt lite sjukdomar över oss alla här i Brooklyn Springs apartments. Jag har dock inte riktigt blivit frisk sen dess, och igår fick jag slut på tålamod och besökte således en läkare för att se om det fanns nåt att göra åt saken.

Jag har influensa tydligen. En väldigt mild sådan, ska erkännas, men ändå. Min ena rumskompis Axel besökte också sjukhuset nästan samtidigt som jag blev sjuk från början. Sen dess har han blivit helt symptomfri så det verkar som att jag drog det kortaste strået av oss. Axel åkte till Aga Khan University Hospital, ett av de tre största privata sjukhusen i Kenya. Jag tänkte att det vore kul att testa ett annat och jämföra vår upplevelse, så jag valde Nairobi Hospital istället.

Generellt fick jag ett ganska gott intryck. Jag har sett insidan av flera Svenska sjukhus, och jag skulle säga att det inte var nån större skillnad hit eller dit. De där märkliga färgvalen som återkommer ständigt här var såklart närvarande, men som första intryck kände jag överlag att det kunde vara vilket sjukhus som helst. Jag gick en smula vilse det första jag gjorde dock, och hittade en ganska ful väggmålning.

Fula väggmålningar är som alla vet ett signum för alla världens sjukhus.

Besöket tog totalt kanske 4 timmar, men jag skulle inte säga att jag upplevde sämre mottagande än nån annanstans. Först registrerade jag mig, sen väntade jag på att få en konsultation med en doktor. Mitt ärende var ju så rutin att hon skicka iväg mig på blodprovstagning efter 5 minuter. Sen tog det nästan en timma för resultaten från labbet att bli klara, vilket känns lite slöare än jag är van vid, men jag hade podcasts i telefonen jag kunde lyssna på, så tiden flög.

Läkaren hittade tydligen lite indikationer på nåt bakteriellt för jag fick ett recept på antibiotika också som jag nu börjat ta.

Tydligen är det fritt fram att köpa vilken antibiotika som helst helt receptfritt på ett apotek, vilket får mig att tro att läkare här kör lite fast and loose med sina ordinationer av läkemedel. Efter konsultation med min mamma, som är sjuksköterska, så bestämde jag mig för att ta kuren dock.

Allt som allt kostade besöket mig ca 7000 Kenyanska Shilling inklusive medicin. Inte särskilt farligt, och Aga Khan var dyrare, så man skulle väl kunna säga att trots att jag vart sjukare än mina rumskompisar så vann jag ändå. Allt som allt var det intressant att se. Det kanske skulle ge mer perspektiv att besöka ett statligt sjukhus, då Nairobi Hospital och Aga Khan är extremt västerländska, trots den fula gula färgen på väggarna som kändes mer som ett mentalsjukhus på 50-talet.

Från diskussioner med lokalt folk så får statlig vård i Nairobi extremt dåligt betyg. Det finns kompetenta eldsjälar där också, som jag sett via intervjuer vi gjort i samband med kexet, men överlag verkar kvaliteten mycket låg och vill man ha hjälp i rimlig tid måste man mer eller mindre muta sig igenom hela processen. Det vore intressant att besöka t.ex Kenyatta National Hospital bara för att se hur påtagliga skillnaderna kan vara. Vi får se om jag kan hitta tillfälle för det senare.

Fortsättning följer…