Tre stora skillnader och allt som kan gå fel i ett kanelbullsbak

Igår morse vaknade jag 03.50 för att live hänga med via videochatt när min bror tog läkarexamen som skulle börja klockan 10.00 svensk tid. Efter att ha tittat på Han Solo på bio till sent var jag inte mitt piggaste jag. Tyvärr var uppkopplingen för dålig för att det skulle fungera riktigt ordentligt, men familjen filmade och tog en hel del kort istället som jag fick kika på efter att ha vaknat i vettig tid. Det hela kändes väldigt classical utbytesstudent. 

Att ha strejk är att leva i limbot mellan att vara ledig och gå i skolan. Eller som att hela tiden ha helg. Jag har inget schema, men ändå alltid något att plugga på (just nu ta igen läxor från när jag var sjuk och de där 300 sidornas KEX-läsning). I början var det riktigt trevligt, men nu börjar jag faktiskt tröttna lite. Jag saknar att ha ett schema, gå på lektioner och äta lunch i solen med klasskompisarna. Däremot saknar jag INTE de  intensiva examinationsmomenten vi har varje vecka.

Imorgon ska jag hålla min första större presentation på spanska. En av mina chilenska kompisar läser en kurs på magisternivå (magistern berörs inte av strejkerna) som handlar om utvecklingen hos universitet på 2000-talet. Han frågade om jag kunde hålla en presentation om hur det fungerar i Sverige, och jag svarade ”si claro”. Förutom att prata om CSN, Mottagningen, overaller och Borggården ska jag även ta upp tre stora skillnader mellan KTH och Universidad de Chile:

1. Fokus på idrott

I Chile kan du läsa idrottskurser (hp för yoga!), försöka bli uttagen till någon av de många idrottslagen eller använda skolans gym och pool gratis. Min franska utbyteskompis Sirine som spelar handboll i skollaget har exempelvis två träningar i veckan och en match varje helg. Dessutom har vi halvdagar en vecka under vårterminen när det hålls tävlingar mot andra skolor. På KTH har vi visserligen KTH-hallen men det kostar ju ca. 220 pix i månaden. Lite mer om idrotten i Chile här skrev jag i det här inlägget.

2. Utformning på termin och kurser

Chile: 2 terminer per år, 2 examensperioder, 5-10 kurser parallellt, många betygsgrundande moment

Sverige: 2 terminer per år, 4 examensperioder, ~ 3 kurser parallellt, betygsgrundande tenta

I början var jag inte helt säker på vad jag gillade mest, nu kan jag utan att tveka svara det svenska systemet. Går det dåligt på kontrollskrivningarna hemma spelar inte det någon större roll än att tentan blir något tuffare. Går det dåligt på kontrollskrivningarna, eller övningarna, eller läxorna, eller tentorna här kanske du inte klarar kursen oberoende av dina resultat i övriga moment.

Något som jag också verkligen saknar är våra 45+15+45 minuters föreläsningar. Här är föreläsningarna 90 minuter i sträck, utan pauser. Det gör att det saknas det där utrymmet för att sträcka på benen, prata med föreläsaren eller bonda med klasskompisarna. Min koncentration brukar dessutom sällan hålla sig längre än 60 minuter.

3. Utformning på program

Om du ska läsa ingenjör i Chile börjar du med att läsa ett allmänt år, och sedan välja inriktning. Ungefär som en obligatorisk Öppen Ingång-variant. En förklaring till det här är att gymnasieskolorna är så pass olika i nivå att det året behövs för att studenterna ska komma i fas. Ingenjörsprogrammen är dessutom sex år, och ska du sedan läsa en master är det ytterligare ett till två år. Tacka vet jag fem-år-tre-examen-principen som vi läser i Sverige (kandidatexamen, masterexamen och civilingenjörsexamen).


På en sidenote försökte jag och Nathalie baka kanelbullar tidigare i veckan. Vi hittade inte pärlsocker eller jäst, diskuterade länge om vi skulle ha mjölvarianten med eller utan ”polvo de hornear” (bakpulver?), hittade till slut något som vi tror var torrjäst men ugnen brände sedan bullarna från botten men gräddade dem knappt från toppen. Här är resultatet: 

Ingen av oss var väl helnöjd, men med lite mjölk till smakade det nästan som hemma.

3 reaktioner till “Tre stora skillnader och allt som kan gå fel i ett kanelbullsbak”

  1. Hejhej! Jag pluggar på KTH och ska på utbyte till Colombia i höst, och har en fråga till dig som är i Latinamerika nu 🙂 Jag läste inlägget du skrev om försäkringar för ett tag sen. Man får ju kammarkollegiets försäkring men är då bara försäkrad i landet man studerar i, åker man till ett annat land behöver man en annan försäkring. Funkar det att skaffa en reseförsäkring när man är i landet man studerar i, för just de dagarna man ska ut och resa?

    Måste tillägga att jag gillar din blogg jättemycket! Ska bli spännande att åka och upptäcka Latinamerika!

    /Mona

  2. Hej! Vad kul at du ska iväg till Sydamerika, och tack för din fina kommentar.

    Yes det funkar utmärkt. Jag har försäkrat mig hos Europeiska ERV som har prisvärda backpackerförsäkringar när jag har varit borta en helg eller flera månader. Dock går det inte att försäkra sig via hemsidan om du redan är utomlands utan du måste maila dem, säga att du är försäkrad i studielandet och be om en offert för de datum du ska vara bortrest. Har funkat utmärkt för mig och var inga problem att utnyttja försäkringen när jag fick öroninfektion i Honduras.

Kommentarer inaktiverade.