Utbyte som språkskola, går det?

Jag var överlycklig när vi skulle börja läsa ett tredje språk i sjätte årskurs och tyckte det var hur kul som helst. Den känslan höll i sig under högstadiet, men på gymnasiet blev det något annat. En kombination av en lärare jag inte tyckte var särskilt bra, en icke-kärlek för grammatik och att jag aldrig förstod mig på hur verb i dåtid eller framtid skulle böjas resulterade i någon slags resignation. ”Bättre än så här blir jag nog inte på spanska” tänkte jag.

Men jag ville ändå lära mig mer, så när jag väl började kika på utbyte för cirka två år sedan hade jag siktet inställt på att resa till ett spansktalande land där undervisningen var på engelska. Att blåsa liv i de spanska gymnasiekunskaperna och få upp dem på en tillräckligt god nivå för att läsa på det språket kändes helt otänkbart. Men när jag kollade upp mina möjligheter visade det sig att det inte fanns något spansktalande utbytesland med engelsk undervisning på kandidatnivå. Valet var alltså:

  1. Åka och läsa teknisk fysik på spanska
  2. Försöka konkurrera om platsen till ett engelsktalande land
  3. Inte åka alls

Det blev alltså alternativ ett.

När jag väl hade bestämt mig för att åka till Chile i början av tvåan så hoppade jag på KTH:s spanskakurser i ett år och började flitigt använda appen Duolingo. Sakta men säkert kom kunskaperna tillbaka från tidigare. Ar-, er- och ir-verb fanns där någonstans, och den där väggen av verb i olika tempusformer blev lite mindre skräckinjagande.

Så kom då den dagen för cirka 11 månader sen när jag satt på ett plan mot Sydamerika och kände att de kunskaperna jag hade kunde väl ändå inte räcka för att studera på språket. Hur skulle det gå?

På min resa skulle jag först stanna i Barcelona, sen hänga i Argentina i två veckor och sedan åka vidare till Chile. I Barcelona förstod jag tyyyyyp vad som sas. I Argentina började det bli svårare att hänga med men jag var ännu inte helt lost. I Chile fattade jag ingenting.

Mina första veckor i skolan i Chile var både uppåt och neråt. Jag oroade mig en del för hur det skulle gå med kurserna. Jag minns att min första lektion var i kvantmekanik och jag hängde inte med överhuvudtaget när föreläsaren pratade, och tänkte att min räddning skulle bli att han i alla fall skrev mycket på tavlan och jag på så sätt skulle kunna ta till mig materialet. Tyvärr visade det sig att han skrev som en kratta och jag knappt kunde se vad det stod. Att fråga frågor vågade jag knappt i ett klassrum med enbart chilenska manliga studenter som alla verkade känna varandra. Det blev så småningom bättre. En av de där studenterna visade sig vara både hjälpsam och duktig på kvantmekanik, och läraren suckade mindre och mindre varje gång jag ställde ”dumma” frågor eller inte kunde se vad det stod på tavlan.

Även om jag nu befann mig i ett spansktalande land och utsattes för spanska varje dag så behövde jag fortfarande fokusera på materialet jag skulle lära mig. Föreläsarna pratade visserligen spanska, men mycket av kursmaterialet var på engelska och eftersom jag inte alltid kunde förklara vad jag undrade på spanska ställde jag även frågor på engelska. Kort sagt lyssnade jag mycket på spanska jag knappt förstod, men jag pratade och skrev väldigt lite själv.

Spanskan utvecklades ändå enormt de där första månaderna, och vips var första terminen slut och många av utbytesstudenterna skulle åka hem. Jag minns att jag då kände mig glad över att jag skulle vara kvar en termin till eftersom min nivå på språket fortfarande inte var så pass hög som jag ville. Efter det följde tre månaders sommarlov där kunskaperna äntligen började lossna rejält. Bland annat så åkte jag tillbaka till Argentina och drog på roadtrip med min kusin. Han ansträngde sig för att prata långsamt och hade ett enormt tålamod när jag försökte förklara ord jag inte kunde (vem vet liksom vad smugglare, takräcke, rep och paddel heter på spanska?) och det kändes som en enorm vinst att äntligen kunna umgås med min spansktalande familj och kunna ha mer eller mindre flytande konversationer.

Vi åkte bland annat och paddlade kajak och fiskade i bergen

Efter Argentina åkte jag till Honduras och där flöt spanskan på hur bra som helst när jag pratade med lokalbefolkningen. Jag tänkte att NU hade det verkligen lossnat, och förväntade mig att det skulle vara no problemas när jag kom tillbaka till Chile.

Fel.

Det gick visserligen bättre, men Chilenarnas höga talhastighet, slang och sporadiska användande av grammatik gjorde det hela fortfarande till en utmaning.


Nu har det gått ännu ett par månader och om drygt två månader är jag tillbaka i Sverige efter att ha bott i spansktalande länder i över ett år. Så hur har det gått? Jag kan ärligt talat säga att jag är väldigt glad över hur mycket min spanska har utvecklats. Från att sitta på kvantmekaniken och knappt våga ställa frågor kan jag nu hänga med i samtal och diskussioner och det oftast helt utan problem. Föreläsningarna har blivit betydligt roligare eftersom jag faktiskt förstår vad föreläsaren säger och mina texter i läxorna har blivit allt mer avancerade och utvecklande. Jag vet fortfarande inte om jag skulle säga att jag pratar flytande spanska, det fattas fortfarande ord för mig emellanåt och det känns som jag mest gissar när jag ska säga verb i dåtid men det blir oftast rätt nu för tiden. Men att kunna konversera utan problem på språket och studera på det är för mig en nivå som kändes helt otänkbar innan jag åkte på utbyte och jag är så glad över att det faktiskt har gått bra.

Om du också tvekar på att åka på utbyte och läsa på ett annat språk kan jag bara säga att det är värt att våg försöka. Det kommer vara jobbigt och tufft emellan men vinsten av att inse att man faktiskt klarar det är mer än värt det. Ytterst få av de utbytesstudenter jag har träffat här har pratat flytande spanska innan sitt utbyte, de flesta har lärt sig mycket på plats. Du kommer dessutom få uppleva en mycket mer annorlunda kultur av att inte åka till ett engelsktalande land som i sin tur kommer att utmana och lära dig.

Kort och gott, vill du lära dig ett nytt språk eller bli bättre på något du redan kan så funkar det att använda sitt utbyte som språkskola. Även om du inte studerar kurser i språket och försöker att ta dig igenom ett nytt skolsystem samtidigt som du ska greppa ditt kursmaterial så kommer du snappa upp massvis av språket. Till och med tempusformer som verkade helt omöjliga på gymnasiet.