När jag firade Chiles nationaldag och såg fler vulkaner på en vecka än vad jag antagligen kommer se i resten av mitt liv

Den 18 september är en mycket speciell dag i Chile, för då firar nämligen chilenarna nationaldagen Fiestas Patrias. Och till skillnad från Sveriges något ljumma firande så sker det här med pompa och ståt och folkfest på alla gator. Det pratas om det i flera månader innan. ”El dieciocho is coming”. Vi studenter hade en veckas ledighet som jag och Evelina (som var på utbyte förra terminen) tog till vara på genom att ge oss ut och resa i södra Chile. Låt oss blicka tillbaka!

Tillsammans med Evelina och hennes kompisar satte vi oss på en nattbuss till Pucón på torsdagskvällen. Jag var dock inte klar med min veckoinlämning i kvantmekanik och satt på bussen och försökte febrilt få ordning på egenvektorer och elektronbanor. Som utbytesstudent har jag pluggat på flyg, bussar, flygplatser, ett hotell i Rio de Janeiro, på stranden i en hängmatta och vid pooler för att kunna kombinera resor och studier till max.

Följande morgon vaknade vi alltså upp i staden (byn?)  Pucón som är känt för att vara ett ställe för rafting, trekking, vulkanklättring, varma källor och en svart vulkansandstrand. Som ett av världens mest seismologiskt aktiva länder så bjuder Chile både på vulkaner och jordbävningar. Vårt gäng bestående av tre svenskar, en tysk och tre fransyskor begav oss ut för att vandra till ett vattenfall första dagen. Vi hamnade fel två gånger men till slut möttes vi av den här synen:

Dag tre på resan bjöd på ett av mina bästa minnen från hela året: bestigning av vulkanen Villarica. Vi vaknade runt klockan sex för att två timmar senare påbörja vandringen. Första delen gick genom ett skidsystem som låg vid vulkanens fot. Villarica är en aktiv vulkan och under uppstigningen vällde det ut rökmoln från mynningen ett par gånger. För några år sedan hade den ett stort utbrott och hela Pucón fick evakueras.

Det var omväxlande jättevarmt i solen och kyligt så fort vi stannade för att fylla på med energi och vatten. Mot slutet blev det riktigt brant och efter flera timmars klättring med ishackor som stöd var vi alla rejält trötta. Till slut kom vi dock upp och möttes av den här åsynen och då var alla mödor glömda igen.

Lava! Mamma blev inte glad av att se den här bilden efteråt och frågade om vi hade stått vid något staket eller så. Det gjorde vi inte för det fanns något.

Alla tre svenskar! I bakgrunden syns en vulkan som ligger i Argentina.
Nervägen var inte alls lika jobbig efter som vi åkte stjärtlapp nästa hela vägen ner igen. Det var SJUKT KUL. Hela expeditionen kostade en del (runt en tusenlapp har jag för mig), men det var verkligen värt pengarna. Så glad att jag gjorde det här, tack CSN!

Efter det åkte vi med buss vidare till staden Valdivia där vi skulle fira nationaldagen Fiestas Patrias. Dagen startade men en lång parad av militärer, kvinnor och män i traditionsenliga kläder och avslutades med att gå på en så kallad fonda. En fonda kan liknas vid ett festivalområde med mat, lekar, chilensk musik och folk som dansar nationaldansen cueca.

På nationaldagen dricks det också en hel del terrremotos. Det är en väldigt söt drink bestående av billigt vitt vin och grenadine toppat med en kula ännu sötare ananasglass. Att namnet betyder jordbävning sägs komma från hur man känner efter ett glas av den.

När vi väl hade firat nationaldagen och återhämtat oss tog vi bussen vidare till Puerto Montt (samma stad jag flög till i maj när jag åkte till Chiloé) för att hyra en bil och bege oss på roadtrip. Vid det här laget hade fransyskorna åkt till en annan stad och vi hade hunnit få sällskap av en tjej från Spanien.

För några hundra år sedan hade den här delen av Chile stor invandring från Tyskland. Det märks bland annat i att det finns mycket tysk arkitektur, och inte minst för att alla caféer säljer paj under namnet kuchen.

Vi sov i den lilla byn Puerto Octay den natten. Nästa dag vaknade vi superdupermegatidigt (i mina ögon då, jag är verkligen inte någon morgonperson) för att spana på den här soluppgången. Det var det lätt värt för den soluppgången tillhör topp fem jag sett någonsin. Här ser vi även den tredje och fjärde vulkanen på resan.

De resterande fyra-fem dagarna av resan spenderade vi med att göra en roadtrip runt sjön Lago Llanquihue med omvägar. Det var verkligen bra dagar (förutom att Evelina blev matförgiftad när hon testade den klassiska chilenska rätten choclo) som fylldes med vandring i nationalparker, fler vattenfall, hästridning och att paddla kajak i solnedgången under åsynen av ytterligare två vulkaner.

Här är Janire från Spanien! Minns att min spanska inte var så bra då (hade bara varit i Chile i två månader) och hade fullt sjå med att förstå henne. Det blev många ¿Qué?, ¿Puedes repetir? och No entiendo men kul hade vi ändå.

Så småningom fullbordade vi ett varv runt sjön och avslutade resan i idylliska lilla Puerto Varas. Allt som allt var det här en av årets bästa resor som blandade Chiles fantastiska natur med spanska och kultur. Om du ska till Chile så åk på en liknande tur!