Sagan om att vinka hejdå till Nairobi

Vid det laget du läser det här kommer jag ha packat ihop alla mina saker, tryckt ner så mycket överbliven mat jag kunnat i min väska och börjat min färd tillbaka hem. Jag kan säga att i jämförelse med mitt utbyte i Kina så skulle jag säga att det känns betydligt mindre vemodigt att åka härifrån. Jag kanske blivit cynisk på gamla dar, eller så är jag mer världsvan nu. Oavsett så är jag väldigt ivrig på att röra mig hemåt. Jag får inte glömma att det är fri bar på planet. Det har jag längtat efter nästan mer än att få komma hem.

Även om det inte känns så sorgligt att åka så kommer Kenya följa med mig resten av livet. Och jag hoppas komma tillbaka hit en dag. Jag vågade mig på att testa en lokal frisör, vilket för övrigt helt ok, och han berättade om flera tillfällen då folk kommit tillbaka. Det är nåt beroendeframkallande med det här stället. Du kommer förstå vad jag menar om du nånsin tar chansen och åker hit själv. Kanske kommer arbetet jag påbörjat i samband med kexet föras vidare och då vill jag ju vara med. Dessutom kommer Sverige kännas lite tristare nu. Urgamla tallskogar är ju väldigt vackra, men det finns inga apor där.

Jag kan säga nu att det inte var det absolut bästa att hoppa in i ett projekt som varar mitt under semestertiden dock. Det är lite knöligt att behöva få tag på sin handledare när vederbörande gått och gömt sig i nån grotta nånstans. Förhoppningsvis är folk tillbaka där jag vill ha dem snart så jag och Hannes kan putsa klart vårt kex. Utöver det har jag inte så mycket på tallriken just nu. Köpte mig en ny säng på IKEA. Det blir den tredje på typ två år så jag hoppas att denna ska funka lite bättre för de förra var skitdåliga.

Anyway, här kommer lite highlights från min resa. Nästa gång vi hörs är vi i samma land. Hejdå Kenya. It’s been real.

Fortsättning följer…