Hoppa till innehåll

Sagan om fotbolls VM

Jag har inte kollat på VM på väldigt länge. Jag vill minnas att jag var väldigt investerad i ett VM som hölls när jag gick mitt sista år på högstadiet. Det var 17 år sen nu och sen dess har jag knappt registrerat att fotboll existerar. Det har varit sant fram tills nyligen när jag blev påtvingad insikten att det hålls ett fotbolls VM i Ryssland just nu.

Jag fick också höra att Sverige skulle möta Mexico och att om vi inte vinner så blir det inget mer skoj för de blågula pojkarna. Om det är nåt jag uppskattar så är det episka insatser så det var ett utmärkt tillfälle bryta mitt streak.

Jag och mina rumskompisar begav oss ut på stan för att hitta ett bra ställe att ägna några timmar framför en tv skärm på. Det första stället hade en helt fantastisk utsikt och verkade jättetrevligt, men där var folk fast beslutade att titta på matchen som gick mellan Tyskland och Syd-Korea istället.

Så vi stack istället till ett annat välkänt ställe som jag hört väldigt mycket gott om, men aldrig besökt, som heter K1. Där visades också fel match och överlag verkar det som att Koreaner och Tyskar är mycket vanligare än Svenskar och Mexikaner i Kenya. Som tur var hade dem typ 300 tv skärmar på K1. Det tog ett tag, men till sist fick vi se matchen vi ville, med ljud och allt. Det var ju generellt ganska trist, men vi vann med 3-0. Bra jobbat av oss alla.

Som jag förstår det har vi inte besegrat Mexiko så hårt sen den där gången på 50-talet då Sverige vann sitt enda VM silver för herrar någonsin. Då mötte vi Brasilien i finalen, och om saker går som dem ska kan det bli så att Sverige får möta Brasilien i finalen denna gången också. Det är så poetiskt att nu måste jag nästan följa resten av VM. Tills vi åker ut dvs. Jag känner inte igen en enda av spelarna som ingår i laget, och jag är förmodligen äldre än nästan allihop vid det här laget, vilket är en ny känsla. Men jag känner mig ändå uppspelt. Det här kommer nog bli ganska kul och man vet aldrig, vi kanske åtminstone upprepar bronsinsatsen från 94. Och Orup lever fortfarande så då kan han göra en favorit i repris. Vi håller tummarna.

Fortsättning följer…