Hoppa till innehåll

Sagan om projektredovisning på Strathmore

Den delen av mitt utbyte som sker på Strathmore är mer eller mindre avslutad. Äntligen skulle jag nog framförallt säga. Det är inte helt färdigt, men det som återstår är ganska trivialt och vi har haft vår slutgiltiga redovisning av våra projekt.

För lite kontext, mitt utbyte här har varit skithäftigt. Det har dock inte kommit särskilt nära avsikten. Kortfattat så har hela det Svenska gänget fått göra våra kex separat från utbytesprojektet, när det var tanken att de skulle vara samma sak. Det har såklart lett till att vi prioriterat bort projektet och de Kenyanska studenterna har haft minst sagt fulla arbetslaster själva.

Jag tror däremot inte den insikten någonsin nått någon i kursledningen. Så å ena sidan har föreläsaren talat vitt och brett om att vi ska presentera inför en panel av experter och att vi borde ta projekten vidare efter kursen slut och lansera dem  på marknaden. Samtidigt har alla studenter gjort så lite dem kunnat för att leverera något som åtminstone ger dem godkänt.

Det är inte rättvist att säga att våra projekt är dåliga dock. Det finns gott om potential att jobba med här, och under lite bättre förutsättningar hade projekten kunnat bli riktigt bra. Men det är lätt att vara efterklok.

Upplevelsen av själva redovisningen var dock bland det fånigaste jag upplevt i ett klassrum. Den så kallade ”expertpanelen” bestod av 3 nyfikna studenter och en lärare i nån IT kurs. Och lokalen som valdes var den absolut sämsta man kan föreställa sig.

Det var alltså en avlång datorsal med högljudda fläktar i taket så det var omöjligt att höra ett ord någon sa. Det fanns ingen projektorduk heller men det var inte ett lika stort problem som djungeln av stora fula datorskärmar som blockerade allas syn. För att kompensera för det tyckte föreläsaren det var en bra ide att släcka i taket också så alla stod i totalt mörker.

Vad ska man säga… En vuxen människa valde den här lokalen framför flertalet andra avsevärt mycket bättre. Och det är samma människa som pratade sig varm hur vi borde satsa och göra något speciellt. Det sätter nånstans fingret Strathmore tycker jag.

Efteråt åkte vi till en klubb och spelade biljard en stund. Eller de andra gjorde det, jag tittade mest på.

Nu är det i alla fall över. Skolan kanske inte höll den högsta klassen i världen men jag skulle säga att jag kunnat dra flera ovärderliga lärdomar här. Det är inget skoj om saker inte drattar på ändan lite. Nu ska bara kexet bli klart, full fart framåt på det.

Fortsättning följer…