Sagan om ett sista blogginlägg

Dåså. Då var vi här. Det sista blogginlägget jag någonsin kommer skriva. Åtminstone i samband med min Kenyavistelse. Jag vet inte vad som står på tur såklart, jag är ju ingen siare, men jag skulle gissa att även om chansen uppenbarade sig så har jag författat färdigt nu. Det är dags för den yngre generationen att ta över.

Det har också kommit till min vetskap att trots mitt tappra försök att använda de och dem korrekt så har jag inte gjort det ordentligt. Här har jag gått och trott att det inte var ett problem längre. Sanslös skam på mig. En stund övervägde jag att jag skulle gå igenom alla inlägg jag skrivit och rätta till det som botgöring. Sen ångrade jag mig för herregud, det är ju jättemycket jobb… I framtiden tänker jag bara skriva dom istället. Talspråk är tillräckligt bra språk. Det retar fortfarande många, men konsekvent beteende är bättre än inget.

Som en start på hösten tog jag ett tåg hem till västkusten för att hälsa på familjen för första gången på ett tag. Det var väldigt trevligt att komma tillbaka, och värmen verkar redan ha börjat vända neråt. Det regnade till och med. Det var sjukt att se hur allas gräsmattor var helt sönderbrända. Helt plötsligt var allting orange/gult mitt i sommaren.

Hela familjen åkte också ut till sommarstugan och sågade ner massa buskar och städade rent i trädgården. Stället ligger vid en liten sjö som nästan torkat ut i den sanslösa hettan, men det ska nog komma tillbaka igen. Stället är i alla fall väldigt fint och rent nu. Bra plats att ha när pensionen närmar sig.

Jag tror det var va det hela. Om du någonsin får ett tillfälle att åka till Kenya så skulle jag säga att du borde ta det. GDH kommer rekrytera nya studenter senare i år så håll koll efter det. Annars funkar ju en solsemester också. Du gör som du vill. Tack för den här tiden.

Snipp snapp snut, det var allt…