Hur går det med polskan?

Ett av mina mål inför min utbytestermin var att lära mig lite polska (läs mer om mina mål här). Nu börjar jag närma mig halvtid och tänkte följa upp lite på hur det gått hittills!

Jag måste nog erkänna att halvtidsresultatet är lite under förväntan. Jag hade tänkt läsa den grundkurs i polska som universitetet erbjuder, men dels passade den dåligt med mitt schema och det visade sig också att lektionerna hölls på ett helt annat campus en bit utanför stan. Till slut gjorde jag bedömningen att jag hellre ville ha ett lite snyggare schema med lediga fredagar och satsa på att lära mig språket lite grann på egen hand istället. Inte heller det har jag väl gjort så mycket som jag tänkt, men appen Duolingo har laddats ned och använts sporadiskt. Där har jag till exempel lärt mig att beskriva mitt bästa slags fika men också blivit utsatt för någon slags köttaktivism:

Hur som helst är det ju praktiskt att förstå lite grann, för att kunna vara artig och säga hej och tack men också för att förstå vad innehållet är i mackorna på cafét eller om det är yoghurt eller färskost man håller på att äta med sin müsli. Jag känner nu igen många matord som ost, kaffe, bröd, tomat eller blomkål (min diet) och hälsar gärna artigt genom att säga dzień dobry (god dag) till föreläsaren eller tacka butikspersonal med dziękuję (tack). Typiskt bara att de två ord jag kan bäst båda börjar på d! Det har absolut hänt att jag blandat ihop dem och kanske förefallit lite märklig som säger god dag när någon räcker mig något. Jag trodde jag hade klurat ut hur man säger ”trevligt att träffas” men den chansningen ledde också till en pinsam situation när det visade sig att do widzenia visst betydde hej då och inte alls var något som sägs första gången man skakar hand med en person.

Även om jag lyckats lära mig att känna igen en hel del ord i skrift är det ett väldigt stort steg till att kunna använda dem. Uttalet är svårare än jag kunnat tänka mig! Det finns så många olika varianter på sje-ljud (ś, ć, sz, cz, ch, ż och ź) som är svåra för mig att höra skillnad på men ännu svårare att uttala. Ofta kommer de också efter varandra vilket gör det svårare, som i cześć som betyder hej (otur att just hej skulle vara så svårt!) eller i staden Szczecin som jag tog tåget från när jag åkte hit. Hittills är jag nöjd med att ha förstått att bokstaven Ł inte uttalas som ett L utan snarare som ett engelskt W och att C ska uttalas ts. Någonstans måste man väl börja!

Jag kommer nog inte lägga enormt mycket tid på mina språkstudier när jag är här eftersom att det ju faktiskt i princip alltid går att ta sig fram på engelska, men jag har några saker som jag skulle vilja lära mig:

  • att räkna. Åtminstone till tio men kanske till 100 om det inte är för svårt?
  • veckodagar och månader vore praktiskt!
  • att komma ihåg hur man säger ”tyvärr, jag pratar inte polska” och ”pratar du engelska?” när det väl behövs
  • att fråga om något är vegetariskt
  • lite tränings-ord som skulle kunna hjälpa mig när jag går på pass på gymmet, typ då kör vi/vila/höger/vänster/upp/ner så jag slipper titta så himla noga på instruktören hela tiden

Jag återkommer i juni med en ny uppdatering om hur det gick med detta! Tills vidare får ni hålla till godo med en bild på mig och några av mina klasskompisar när vi äter lody.

Profilbild
Hej! Jag heter Frida och läser fjärde året på Energi och Miljöprogrammet med inriktning mot Miljöteknik och Hållbar Infrastruktur. På KTH är jag också engagerad i studentkören Osqstämman. Våren 2019 tillbringar jag i Krakow, på Politechnika Krakowska. Välkommen att följa med när jag lär mig om ventilationssystem och vattenrening, pratar polska och äter pierogi!

En kommentar till “Hur går det med polskan?”

Kommentarer inaktiverade.