Allt blir inte som man tänkt sig

När man åker på utbyte så får man räkna med att allt inte kommer att gå smidigt eller vara enligt förväntan. Det är en del av upplevelsen och också något man kan lära sig mycket på, även om det såklart är tråkigt och frustrerande ibland. En del saker är kulturskillnader, andra kanske helt enkelt otur. I mitt fall var det tyvärr universitetet och utbildningen som framkallade en del frustration och besvikelse.

Dels saknades en del grundläggande funktioner, som tillgång till internet, kurshemsidor/läroplattformar eller akademiska databaser. Som tur var har jag mycket surf i mitt mobilabonnemang som jag kunde dela till datorn och dessutom kan man ju komma åt KTHB:s databaser även utanför campus så detta löste sig. Det fanns inte heller något schema mer än vilken tid varje vecka kursen hade föreläsning, så vi hade ingen aning när den sista föreläsningen i varje kurs skulle vara och när det var tenta. Detta verkade inte heller den kursansvarige veta utan inställningen var att detta skulle tas lite som det kom och att vi fick se när vi var klara med allt. Slutdatumet försköts hela tiden eftersom att det tydligen är standard att rektorn slänger in lite lediga dagar då och då med mycket kort varsel (information som sällan nådde utbytesstudenterna) samt att föreläsare gärna ställde in föreläsningarna för att de skulle ha ett möte eller kanske åka på skidsemester. Lite störigt när vi ville planera någon resa i slutet på terminen, eller kanske bara veta vilket datum vi kunde åka hem!

Inte heller tekniken var alltid på topp, datorerna i datasalarna var för gamla för att orka med de tunga program vi använde oss av och mycket tid gick åt till att hantera detta faktum

De flesta av de problem jag räknat upp ovan drabbar nog även de polska studenterna (även om de faktiskt har en kurshemsida som vi av någon anledning absolut inte kunde få tillgång till) och har väl mycket att göra med att det är en annan kultur och organisation i Polen jämfört med hemma. Tyvärr fanns det andra problem med kurserna och betygsättningen som jag tror mest drabbade oss utbytesstudenter…

Mycket grundar sig nog i att i princip inga polska studenter läser på engelska och att de engelskspråkiga kurserna alltså endast riktar sig till utbytesstudenter men varierande ambitionsnivå och förkunskaper. Vi var dessutom bara runt tio stycken utbytesstudenter på miljötekniksfakulteten, och jag fick intrycket att de inte kanske haft så jättemånga tidigare heller. Trots att kurserna enligt hemsidan var uppdelade efter kandidat- och masternivå verkade detta inte spela någon roll på plats utan alla kunde välja av allt, och föreläsarna verkade anpassa sig ganska mycket efter att många helt saknade förkunskaper vilket gjorde att kurserna höll en ganska låg nivå. Återkommande fick vi höra att ”ni är väl ändå mest här för att festa så vi gör det inte så komplicerat” vilket är ganska irriterande att få höra för mig som, kanske till skillnad från olika 20-åriga fransmän, ändå är ganska ambitiös och kommit med intention att faktiskt lära mig något.

Betygsättningen var i flera kurser rent av oseriös! Vissa av mina kursare som knappt förstått uppgiften (och inte heller lagt någon tid på att försöka) fick ändå B+ med motiveringen att de ju är trevliga killar. Väldigt omotiverande för oss andra som ändå lags ganska mycket tid på att förbereda en snygg rapport och en välförberedd presentation… Jag har ju också tidigare beskrivit ett projektarbete där alla blev godkända trots att flera grupper inte hade en enda källhänvisning.

Som tur var fanns det också stora fördelar med att vara en liten grupp. De av oss som faktiskt gick på föreläsningarna och antecknade lärde oss ändå en del. Att många av kurserna examinerades genom projekt och uppsatser gjorde också att de som ville kunde lägga sig på en högre nivå (eller liksom på en vanlig universitetsnivå) och jag tar ändå med mig kunskap härifrån! Och som sagt, alla erfarenheter är bra att ha. Min utbytestermin var ju så mycket mer än de här detaljerna!

Trots det skulle jag nog ärligt talat inte rekommendera att åka till Politechnika Krakowska som masterstudent i miljöteknik. Kanske skulle det vara mer okej på kandidatnivå! Kanske var det också extra illa på miljötekniksfakulteten, de jag känner som läst arkitektur, maskin eller samhällsbyggnad där det är fler internationella studenter och lite mer rutin på hur det ska skötas verkar mer nöjda, och det är svårt för mig att säga något om. Funderar du på att göra utbyte på någon annan fakultet får du jättegärna ta kontakt med mig så kan jag koppla ihop dig med någon som läst där och kan berätta mer.

Något jag däremot varmt rekommenderar är Krakow! För semester, att bo, plugga… Så fint, så mycket historia, god mat, bra pris, roligt nattliv. Åk dit!

Jag och Mayu på en av de stora gågatorna i gamla stan i början av terminen
Profilbild
Hej! Jag heter Frida och läser fjärde året på Energi och Miljöprogrammet med inriktning mot Miljöteknik och Hållbar Infrastruktur. På KTH är jag också engagerad i studentkören Osqstämman. Våren 2019 tillbringar jag i Krakow, på Politechnika Krakowska. Välkommen att följa med när jag lär mig om ventilationssystem och vattenrening, pratar polska och äter pierogi!

En kommentar till “Allt blir inte som man tänkt sig”

Kommentarer inaktiverade.