Koncentrationslägret utanför Dachau

En sevärdhet omkring München som jag besökte i höstas var koncentrationslägret utanför Dachau. Dachau är en mindre stad strax utanför München. När man lämnade minnesplatsen (det som är kvar av koncentrationslägret i dag) kände man sig tom och sorgsen. Även om det man får en viss känsla av hur det kunde ha varit som fånge, så går det fortfarande inte att föreställa sig hur hemskt det måste varit för fångarna när lägren var aktiva.

Grinden och huvudingången till koncentrationslägret.

Lite historia

Koncentrationslägret utanför Dachau öppnades 1933 (samma år som nazisterna kom till makten) och var det första lägret som restes av nazisterna. Lägret var till en början främst ämnat för politiska fångar, men kom senare även att ha judar, tyska och österrikiska brottslingar, och så småningom också utländska medborgare från länder som Tyskland ockuperade eller invaderade.

En översikt över lägret.

Det fanns flertalet olika tortyrkammare som exempelvis fångceller som antingen var så smala att man bara kunde stå upp i dem, så låga att det bara gick att sitta i dem, eller så mörka att man inte kunde se någonting. Det pågick även väldigt många medicinska experiment på lägret, där man bland annat ”forskade” i hur länge en människa kunde klara sig i iskallt vatten. Det finns 32 000 dokumenterade och tusentals odokumenterade dödsfall i koncentrationslägret.

Gaskammare. I Dachau användes de dock främst till att desinficera fångkläder. Det fanns även gaskamrar som verkar vara ämnade för människor, men det är oklart om de hann tas i bruk.

Under efterkrigstiden användes lägret för att hålla SS-soldater i väntan på rättegång. Senare användes det även som boende för tyskar som utvisats i östra Europa och som då väntade på bosättning, samt ett tag som en amerikansk militärbas. Lägret stängdes till slut år 1960.

Ugnar.

I dag

Numera är koncentrationslägret en minnesplats, dels för att påminnas om att det här inte får upprepas, och dels för att minnas de människor som var fångar och de som avled i lägret. De hus som fångarna bodde i finns inte längre kvar, utan är istället utmärkta med varsin minnessten och utmarkerade var de stod någonstans. Det är ett stort område, och massor att se och läsa om.

Egna tankar och funderingar

När jag själv besökte koncentrationslägret utanför Dachau ösregnade det, vilket gjorde att det kändes ännu mer dystert och obehagligt. Vi var på en guidad visning på tre timmar, så vi var nog alla i gruppen helt slut efteråt. Det går verkligen inte att föreställa sig hur hemskt och utmattande det måste ha varit att leva på det här lägret (eller vilket koncentrationsläger som helst egentligen), men jag har alltid velat besöka ett eftersom jag själv anser att det är viktigt att ha gjort det någon gång i livet.

Vid utkanten av koncentrationslägret.

I Tyskland är det obligatoriskt för skolbarnen att besöka ett koncentrationsläger, så man ser därför ofta skolklasser om man besöker ett. Det märks även på tyskar i min ålder att de fortfarande har svårt att prata om andra världskriget, och vad som pågick på koncentrationslägren. De känner fortfarande skam över vad som hände då.

Här ser man fundamenten av byggnaderna som fångarna bodde i. Det närmaste huset visar hur de bodde.

Besöket gjorde att jag fick en ordentlig tankeställare, trots att man sett en del filmer och läst mycket om andra världskriget i skolan. Det blir aldrig samma sak om man inte besöker ett koncentrationsläger själv. Om du gör utbyte i München och inte har besökt ett koncentrationsläger förut, så är lägret utanför Dachau ett måste. Det är ingen fin eller rolig sevärdhet, men det är väldigt viktigt!

 

Signe Stéen
Hej! Jag heter Signe Stéen och jag läser mitt tredje år på Civilingenjörsprogrammet Maskinteknik med en internationell inriktning inom tyska. Jag kommer under läsåret 2019/2020 att studera på Technische Universität München (TUM). Jag har studerat tyska i 1,5 år och tyska är nu det fjärde språket som jag lär mig. Här på bloggen kommer ni att kunna följa mina nyfunna erfarenheter av hur det är att studera utomlands på ett språk som jag så nyligen börjat lära mig, men ni kommer även att få följa med mig när jag lär mig mer om förbränningsmotorer och motorsportsteknik, samt utforskar den bayerska kulturen såklart!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *