Ett halvår i München

Oj vad tiden går fort! I dag är det ett halvår sedan jag satte mig på flyget och flyttade ner till München, och vad mycket som har hänt sedan dess!

Hur skulle jag utvärdera den här tiden?

Hur skulle jag utvärdera tiden som har gått hittills då? Stressig? Absolut! Det har alltid funnits något att göra, och jag har knappt haft en lugn stund. Har det inte varit plugg som exempelvis programmeringsuppgifter, föreläsningar och språklektioner, så har det varit TUfast, som jag i genomsnitt lagt ungefär 15 till 20 timmar i veckan på (utöver heltidsstudierna på TU München). Tyskan har självklart varit ännu en faktor till att man varit liiiiiite mer stressad än om man exempelvis hade pluggat på svenska eller engelska, men nu när jag är mitt uppe i tentaskrivandet, så känns det helt naturligt att läsa på tyska, och skrivandet går helt okej det också (där de tyska orden fattas är det tillåtet att fylla i på engelska enligt professorerna, vilket ändå är en skön trygghet).

Anledningen till att tyskan ändå flyter på så pass bra som den gör nu, är dock tack vare det här slitet och stressen som har varit under den här vintern. Det är tack vare TUfast och en envishet om att alltid kommunicera på tyska med kompisar och professorer/lärarassistenter som faktiskt gjort att jag nu kan känna mig bekväm i att få tentor på tyska. Utan den envisheten hade jag troligtvis svettats ganska mycket mer på skrivningarna, och tentamensplugget hade säkert inte heller flutit på om jag inte hade kommit in ordentligt i språket så pass tidigt. Med det vill jag säga att det bästa du kan göra för att faktiskt känna dig bekväm i att läsa och skriva tentor på tyska (eller vilket annat språk som helst för den delen) är att PRATA, PRATA, PRATA! Det är den enda vägen, och det krävs så lite för att faktiskt utvecklas i ett språk!

Det låter jobbigt?

Visst, jag skrev tidigare att det har varit slitsamt, men jag är fortfarande otroligt motiverad, och TUfast har gett mig en helt annan syn på motorsport. Jag har tidigare berättat om min dröm som ingenjör i ett Formel 1-stall, och innan jag kom med i Formula Studentteamet TUfast, så trodde jag inte att det ändå skulle vara så pass likt ett ”riktigt” motorsportsteam. Inte på det sättet att ”vi leker Formel 1”, utan snarare att det krävs en ordentlig struktur i laget, det finns en rejäl tidspress samt att de olika tillverkningsteknikerna av många delar på bilen är slående lika just Formel 1:ens dito. Att stå och laminera kolfiber lager för lager är också en upplevelse som jag tidigare inte trodde skulle vara så tillfredsställande som det är! Det har verkligen varit värt den tiden som jag lagt ner på teamet hittills, och det här stärker bara ännu mer min dröm om en plats i ett Formel 1-stall i framtiden!

En liten bit av den del som vi laminerar i kolfiber!

Med det sagt, så är det ett halvår kvar tills jag flyttar hem till Stockholm igen. Nu blir det dessutom ljusare och varmare, och jag har massor av roliga saker att se fram emot (särskilt från och med nästa fredag, när min sista tentamen är skriven för den här perioden)!

I morgon, lördag, ska jag upp tidigt för att skriva den där tentan som blev uppskjuten förra måndagen på grund av stormen här i München.

God natt!

Signe Stéen
Hej! Jag heter Signe Stéen och jag läser mitt tredje år på Civilingenjörsprogrammet Maskinteknik med en internationell inriktning inom tyska. Jag kommer under läsåret 2019/2020 att studera på Technische Universität München (TUM). Jag har studerat tyska i 1,5 år och tyska är nu det fjärde språket som jag lär mig. Här på bloggen kommer ni att kunna följa mina nyfunna erfarenheter av hur det är att studera utomlands på ett språk som jag så nyligen börjat lära mig, men ni kommer även att få följa med mig när jag lär mig mer om förbränningsmotorer och motorsportsteknik, samt utforskar den bayerska kulturen såklart!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *