Hej!
Hoppas ni alla har en bra julledighet, oavsett vart ni befinner er i världen. Själv har jag som tidigare nämnt åkt hem över julen sitter i skrivande stund i en mysig stuga i Sälen. Plötsligt känns spontanresor till italienska städer, luncher utomhus i december och aperitivos väldigt långt borta. Jag upplever det lite som att befinna sig mellan två verkligheter, där det är svårt att inte reflektera över den ena när jag befinner mig i den andra. Ju mer tiden gick i Italien, desto fler saker insåg jag att jag saknade på hemmaplan. Nu när jag tagit mig tillbaka till hemmaplan inser jag även att det finns en del saker jag redan saknar med mitt nya, temporära hemland. Medan jag laddar batterierna i de svenska fjällen tänkte jag därför dela med mig av de tre saker jag saknar mest i Milano.
- Spontaniteten. Här inkluderas mycket, som allt från hur alla är så mycket mer tillgängliga för att ta en aperitivo en vanlig tisdag, byta stad för en helg, eller bara samlas för plugg, en snabb lunch eller filmkväll utan att det behöver planeras en vecka i förtid.
- Värmen. Ja, jag tänker frångå min roll som ofrivillig viking och hylla denna fantastiska företeelse precis som alla andra svenskar. Men det är faktiskt fantastiskt vad några extra grader och soltimmar gör med en.
- Den sociala kulturen. Denna punkt går på ett sätt hand i hand med båda ovanstående punkter, där Milano bjuder på alla förutsättningar för att umgås. Runt varje hörn finns en mysig bar eller restaurang som väntar på ett glatt gäng utbytesstudenter som vill njuta av livet och insupa solen.
Vi hörs snart igen!
