Något som de flesta människor blev förvånade över när jag berättade om mitt eventuella utbyte var att jag skulle behöva sitta i karantän så fort jag anlände.
“Men blir inte det som att sitta i fängelse?”
“Men får du gå ut nåt då?”
“Får du åtminstone gå på promenader, eller runt i hotellet?”
Svaret är nej på alla tre frågor.
För det första så vore ett fängelse en väldigt överdrift, för då har man varken tillgång till internet eller nån härlig utsikt, och dessutom är du där mycket längre, och ditt boende lär antagligen inte vara särskilt trevligt. Sen så har du ironiskt nog mer eventuell yta att röra dig på, för man har ingen fängelsegård ens att gå ut till när du sitter i karantän.
Sitter man i karantän som jag gör just nu så gäller följande: Jag får inte under några omständigheter (förutom brandutrymning eller liknande) lämna mitt rum. Sedan måste jag anteckna min temperatur varje dag både förmiddag och eftermiddag, detta för smittspårning. Under de fåtal stickprov som de gör under karantäns gång ska jag samarbeta och låtas bli testad för covid-19, också för smittspårning. Och det är väl typ det. Jag får frukost, lunch och middag serverad till mig, den plockar jag från utanför dörren. Senare så är det bara att gå och göra resten av min dagliga rutin, som jag ärligt talat fortfarande håller på att utveckla.
Mitt rum är faktiskt väldigt mysigt. För att vara 15 kvadrat så känns det rätt rymligt. Jag har ett eget litet skrivbord där jag äter min mat, ett fräscht badrum med rymlig dusch, och en dubbelsäng där jag sitter och chillar. Sängens högre sida är dessutom intill ett fönster med en riktigt häftig utsikt över Hong Kong Island, främst då Causeway Bay och lite av Victoria Harbour.
Jag har en tv på väggen också men har inga bra kanaler, inga som ens är på engelska, skärmen verkar inte heller vara av bästa kvalite så jag håller mig till Netflix på min dator istället. Bakom skrivbordet finns också ett litet utrymme som är tillräckligt öppet nog för att rulla ut en yogamatta och träna på, något jag uppskattar väldigt mycket.
Men om kvällarna brukar jag också se ut genom mitt fönster och drömma om den lysande staden som känns så långt borta och ändå så nära. Ett sken av svag magenta ger ljus åt hamnen på ett ursnyggt sätt som bara får en att längta efter alla kvällar av utforskning man kommer att göra när man fått sin frihet.
Fjärde dagen är nu avklarad.