Hoppa till innehåll

Näst bästa beslutet någonsin

De var alla överens. Det spelade ingen roll vem jag frågade. ”Absolut” svarade C viskandes när jag ställde frågan under de spännande lektionerna i Energías Renovables. ”But of course” stämde Sal och Donovan in när vi diskuterade det under bussresan hem från det storslagna vattenkraftverket i Salamanca. Även V som bara var på besök höll med när vi delade en cigarett och blickade ut över stranden och Biscayas stora blå. ”Si claro” var Ana-Marias reaktion längs strandpromenaden på väg hem från skolan, och när jag sprang in i Juan på en av nattklubbarna överröstade han livemusiken och förklarade att det var alldeles riktigt. Till och med från Berlin ekade Hs röst i mitt minne om att det inte rådde någon tvekan.

Undantagslöst var de alla överrens; att plugga en termin utomlands här i San Sebastian var mitt näst bästa beslut någonsin.

blogg1

Dags att börja söka!!

Nu har äntligen ansökningen till utbytesstudier för HT14 och VT15 öppnat och ni kan komma till sidan genom att klicka HÄR! Det finns många olika universitet att välja på och möjligheterna är oändliga.

Jag är en person som i sådana lägen har väldigt svårt att bestämma mig eftersom jag tycker om att analysera saker. Jag hade därför ingen aning om vart jag ville åka från början och jag ägnade otaliga timmar på universitetshemsidor och jag läste nog igenom de flesta reseberättelser som finns tillgängliga på KTHs hemsida.

Jag hade gjort i ordning min prioriteringslista och det kändes som om jag äntligen hade bestämt mig. Men dagen innan ansökan skulle in fick jag ett mejl ifrån min internationella koordinator där de stod att det nu gick att söka till Iowa State University. Utan att tänka mig för mejlade jag tillbaka och sa ”lägg till det på min lista”. Dagarna gick och jag hade glömt bort det där mejlet så när jag väl fick svaret att jag skulle hit så var det ett besked jag inte hade förväntat mig. Men jag är otroligt glad över hur bra det blev!

Jag är övertygad om att oavsätt vart man åker så kommer tiden man har som utbytis vara fantastisk. Så gå in och kolla på KTHs hemsida och se vilka utbytesuniversitet som gäller för ditt program och sök! Även om du inte är 100 procent säker just nu så kommer du inte ångra dig om du tar chansen 🙂

image

Besök hemifrån

När jag kom hem från vattenkraftverket i Salamanca hade V redan anlänt till Donostia. V är en av mina närmsta vänner, och vi har umgåtts frekvent sedan vårterminen 2008. Då var vi två sorglösa och matematikbegåvade andraårsstudenter, som inte visste mer om världen än vad MATLAB berättade för oss. Nu, fem år senare, var han en lovande doktorand, och jag var fortfarande än sökare med vackra ambitioner om en bättre värld, men fortfarande utan civilingenjörsexamen. Kunskaper inom hållfasthetslära och produktframtagning i all ära, men jag skulle nog säga att kamratskapet mellan mig och V är det bästa jag fick med mig från mina två år på farkostteknikprogrammet.

Tack vare KTH och Erasmusutbytet bodde jag numera i San Sebastian med en surfbräda som enda värdefulla ägodel, och tack vare KTH hade jag en av mina närmsta vänner på besök i en hel vecka. V skulle nämligen på en kurs i Barcelona veckan därpå, också finansierad av skolan, och han passade på att flyga ner tidigare för några stilla dagar tillsammans med mig på den gröna heltäckningsmattan.

Med hjälp av min lokalkännedom och Vs doktorandlön tog vi del av pilgrimsvandringar, gåslever, hemmarullade cigaretter och allt annat vad ett eurokrisande sydeuropeiskt land har att erbjuda två unga sökande spansktalande. Sista kvällen var vi nära att ta vår vänskap till en ny nivå, och göra spanskaläxorna tillsammans med en världsmedborgare från Kalifornien. Tyvärr satte jag den hemmarullade cigaretten i halsen och svimmade utav tobaksröken. V ledde resterna av mitt medvetande hem och när vi tog farväl på busstationen på söndagsmorgonen bad jag om ursäkt för grillade sinnen och brända möjligheter. Men V bara skrattade och sa att kvinnor växer på träd som gräset växer i Donostia, och att vi tar nya tag hemma i Sverige.

SAM_0180

Fördomar


Efter att ha bott i USA en tid så har jag allt mer börjat känna efter hur det är att vara en del av denna världsnation. För mig är det andra gången jag bor en längre tid i USA men jag har fortfarande inte sett så mycket av landet och jag tror att mina upplevelser begränsar sig till ytterligheter. Tidigare bodde jag i New York, en världsstad som inte alls ger en reell bild av landet och som verkligen inte liknar någon annan stad i USA. Nu bor jag i Ames, en liten collegestad mitt ute bland majsfälten i Iowa, långt bort från både storstäder och vildmark. Här finns förutom campus bara åkermark, stormarknader och kyrkor.

Det känns trots allt som om Iowa ger en mer genuin bild av hur de flesta människorna i USA lever sitt liv. Efter mina 3 månader här känner jag hur fördomar har blivit både besannade och bestridda. Jag tänkte dela med mig av några av de fördomar jag hade innan jag kom hit och hur de har besannats:

  • Amerikaner är lite inskränkta
    Amerikaner är i regel inte pålästa om det som finns utanför deras egna landgränser och väldigt få har besökt något annat land, några har kanske varit i Kanada och ännu färre har besökt Europa. En gång fick jag försiktigt frågan vad vi pratar för språk i Sverige, ”Svenska” svarade jag och fick följdfrågan ”Finns det? Har ni ett eget språk?”. Även mina australienska vänner fick svara på lite roliga frågor, bland annat ”Är Australien en stad, vart ligger den?”.
  • Det finns bara friterad mat på Campus
    På campus finns det flera food courts och caféer som säljer diverse lunch där man kan hitta ”riktigt” amerikansk mat som pizza, lökringar och hamburgare. Överallt finns det nyttiga alternativ men avdelningarna med chips, läsk och godsaker är dominerande. Det är svårt att inte ryckas med i den amerikanska matkulturen (det börjar märkas på jeansen som stramar åt mer än vanligt i midjan) och det finns ett uttryck ”freshmen 15”, vilken syftar på att de som börjar på college går upp i genomsnitt 15 pounds (7,5 kilo) första året!
  • Man måste ha bil för att leva i USA
    Det går bussar i stort sätt överallt i Ames och det är lätt att ta sig runt staden. Dock går inte alltid bussarna på kvällstid och det amerikanska samhället är uppbyggt på att man ska ha bil vilket gör att det kan bli omständligt att försöka ta sig runt med kollektivtrafik och apostlahästar. I efterhand hade jag gärna skaffat en bil bara för att ha friheten att åka vart jag vill, när jag vill. Det är alltid lätt att vara efterklok.
  • Valmöjligheterna är ibland oändliga
    Bara att välja frukostflingor kan lätt bli ett projekt…

flingor

 

Vattenkraft

Vid hotellfrukosten sitter inte många vakna ansikten. Det är hålögda studenter som sörplar café con leche och rostar bröd, de som över huvudtaget klarar av att äta. El profesor syns inte till, och jag börjar undra om jag eventuellt är den piggaste i gänget för en gångs skull. Men en alumno bryter mönstret. Donovan el americano, är uppspelt och berättar högljutt om nattens äventyr. Ingen av oss orkar egentligen lyssna, men jag anar en bra och lagom skarvad historia. ”Come on Donovan, sharing is caring!” och han sätter igång. Han har inte sovit på el hotel, ja han har faktiskt inte sovit alls. Donovan är lyrisk över hur hon såg ut, men jag känner på mig att det är samma gamla blonderade hår och alldeles för smala midja han donat med. Jag påminner honom om den vanligaste dödsorsaken bland studenterna i Salamanca under medeltiden, men han bara skrattar och breder ut sitt bländvita amerikanska över hela ansiktet. ”Don´t worry Joaquin, the plastics worked fantastic!”

När vi kommer fram till el central hidroelectrico väcker busschauffören oss med tre skarpa TUT TUT TUUUUUUT. Jag gnuggar sömnen ur ögonen och skådar ett av de mest majestätiska konstverk jag någonsin sett. Tusentals och åter tusentals kubikmeter armerad betong pressar mot varsin sida om den uppdämda floden och ingenjörerna har lyckats stoppa en av naturens starkaste krafter; flodens forsande vatten. Intrycken är överväldigande och jag förnimmer en vag känsla om vad jag kanske vill jobba med i framtiden.

Alla alumnos är imponerade av den enorma dammen, alla utom en. Natten har hunnit ikapp Donovan som ligger kvar i bussen. ”Aren´t you coming Donovan, you have a world of beutiful civil engineering out there!” trugar jag försiktigt. ”Leave me alone Joaquin. I´m tired, the arc dam looks exactly like the pictures, and all I want is a bed and Mcdonalds!”

SAM_0200SAM_0216SAM_0221