När ett forskningsområde hamnar mellan stolarna

Vart fjärde år är det dags att göra inspel till regeringens forskningspolitik. Det kan ge resultat. Ett exempel på förändring som kom efter KTH:s förra inspel 2015 var att lagen ändrades så att tiden för meriteringsanställningar förlängdes från fyra till sex år.

Vi valde denna gång att inte lyfta fram så många specifika forskningssatsningar, då erfarenhet har visat att en lång önskelista inte får så stort genomslag. Regeringen får ju in över 150 inspel att ta hänsyn till.

Istället fokuserade vi på ett antal strategiska frågor. Exempelvis att omvandla de strategiska forskningsområdena (SFO:erna) till permanent basanslag. SFO-strukturen som startade 2010 har skapat naturliga incitament för oss lärosäten att utveckla starka forskningsfält inom områden där tvärvetenskapliga samarbeten mellan olika discipliner krävs för att uppnå excellens.

Genom etableringen har flera nya tvärvetenskapliga och internationellt framgångsrika forskningsfält växt fram. Det syns på våra rankingsiffror och vi har kunnat rekrytera internationella toppforskare, kunnat koppla dem till ett sammanhang och kunnat genomföra forskning inom områden som forskarna själva definierar. Genom att göra SFO-satsningarna till permanenta uppdrag inom ramen för basanslaget fås en långsiktig stabilitet där lärosätena ansvarar för sin spetskompetens inom de utpekade områdena.

En fråga som vi lyfte fram i inspelet är vad som händer om ett forskningsområde hamnar mellan forskningsfinansiärers prioriteringar, såsom fusionsforskningen. Forskning inom fusion i Sverige sker idag till cirka hälften på KTH och en fjärdedel var på Uppsala Universitet och Chalmers. Genom EU investerar Sverige avsevärda belopp i utvecklingen av fusionsenergi, där de två stora engagemangen är konstruktionen av experimentreaktorn ITER i Frankrike och samordningen av den europeiska fusionsforskningen EUROfusion. Det är  ett ”joint co-fund”-projekt som även inkluderar driften av experimentreaktorn JET i England. EU:s nästa ramprogram Horizon Europe har ett ökat fokus på innovation och här finns ett behov av att stärka samarbetet mellan svensk och europeisk industri.

Vetenskapsrådet har signalerat att de inte önskar fortsätta ha ansvar för fusionsforskningsbidragen relaterade till ITER och Eurofusion, men ingen annan myndighet har övertagit ansvaret. Ansvaret för innovation inom fusionsområdet är inte heller tydligt. Om vi ska kunna attrahera forskare till detta område så att vi långsiktigt ska kunna utnyttja möjligheterna med det svenska nationella åtagandet i fusionsforskning anser jag att det behövs en tydlig finansieringsmodell samt en nationell samordning mellan akademi, industri och olika myndigheter.

En annan sak som har hänt på KTH:s forskningsfront är att den utökning som aviserats av regeringen tidigare gällande forskning inom teknologier för digitalisering,  äntligen kom med i årets budgetproposition. Läs mer om satsningen här.