Livslångt lärande att vara en bra lärare

Vad behöver en universitetslärare lära sig? Räcker det med att utbilda sig till forskare, kunna ämnet och ha blivit utsatt för lärare under hela sin skolgång; för att själv utvecklas till bra lärare?

De flesta svarar nog nej, lika självklart som att man inte blir en god kirurg efter att själv ha blivit opererad. Kan dock vara en god erfarenhet men räcker inte på långa vägar. Det räcker inte heller att helt utan föregående utbildning plötsligt börja operera i skarpt läge, kanske även utan någon som helst handledning; klipp lite där, såga här, och så få vi se vad som händer… Lika självklart som att kirurger behöver utbildning till sin profession är att universitetslärare behöver det.

Lärare ska både undervisa och forska står det i vår utvecklingsplan och som jag bloggade om senast. Således är lärarens profession både som undervisare och forskare. Professionen forskare nås efter lång utbildning som avslutas med forskarutbildning och sedan några år till för att bli docent.

Den täta kopplingen mellan forskning och undervisning hjälper till att nå professionen lärare, inte endast genom att utveckla ämnesdjup och bredd utan även genom att se undervisningen som en forskningsprocess med kontinuerliga utvecklingsmöjligheter. Men man når inte ända fram likt kirurgen som lärt sig anatomi men inte kirurgi.

Lärare behöver även utbilda sig inom högskolepedagogik, först de 15 högskolepoäng obligatoriska och sedan genom kontinuerlig fortbildning, gärna delta i pedagogiska konferenser och varför inte ställa upp med egna bidrag med kollegor? Se det som livslångt lärande inom professionen undervisare.

 Veckans tips: Gå in på högskolepedagogik och akademiskt lärarskap och titta på allt som KTH har att erbjuda inom området. Titta gärna även på konferenser för utbildningsutveckling (bläddra nedåt så hittar ni mycket!).