Hoppa till innehåll

Är det för enkelt att samarbeta med svåra länder?

Globaliseringen har inneburit att universitet blivit allt mer internationella. Det finns en stor marknad för internationell studentrekrytering samtidigt som många länder ökar sina ambitioner när det gäller utbildning och forskning och därmed önskemål om utbyten och samarbeten.

Samtidigt hörs fler och fler varningsrop om att universiteten många gånger är naiva i sin syn på internationella samarbeten särskilt när det gäller svåra länder, det vill säga länder som i något avseende inte delar våra värderingar. Det politiska systemets öppenhet eller slutenhet, den akademiska friheten, synen på jämställdhet, yttrandefrihet, medias roll är exempel på frågor som vi ställs inför när vi ska påbörja ett samarbete.

Finns det ett enkelt svar på frågan om att genomföra eller inte genomföra ett samarbete? Det finns det inte. Frågan är komplex och beror bland annat på vilken nivå man samarbetar. Ett personligt samarbete är oftast accepterat medan ett mer omfattande projekt kan vara mer ifrågasatt. Är det accepterat att samarbeta kring teknik för hållbar utveckling inom energi, klimat eller medicinsk teknik även med länder som inte uppfyller våra krav inom andra områden? Överger vi kvinnor i länder med bristande jämställdhet om vi avstår från samarbete eller är det en kraftfull markering?

Ett universitet som KTH måste naturligtvis ha ett system som säkrar att vi,när vi går in i samarbeten, uppfyller alla formella krav som ställs –  men det räcker inte. Vi behöver bygga upp kunskap hos lärare, forskare och verksamhetsstöd om hur man hanterar internationella projektförslag. Vi måste arbeta närmare varandra i en process där strategiska beslut kommer upp på bordet tidigt. KTH har tillsammans med STINT, KI och Lunds universitet tagit fram en vägledning för internationella samarbeten med syfte att stärka vår förmåga att göra rätt bedömningar. Den presenteras den 23 mars i ett seminarium på STINT.