Hoppa till innehåll

Det livslånga lärandet växlar upp rejält på KTH

Nu arbetar vi intensivt för att öka uppdragsutbildningen och den anslagsfinansierade vidareutbildningen. Det som tillsammans ofta kallas för det livslånga lärandet, från att tidigare ha omfattat 1 procent till att inom några år omfatta 20 procent av den totala utbildningsvolymen på KTH.

Detta ambitiösa mål grundar sig på den allt snabbare teknikutvecklingen ofta innehållande disruptiva skiften det vill säga kraftiga och snabba förändringar. Det är därför högst troligt att en student efter att ha slutfört ett utbildningsprogram vid 25 års ålder behöver återkomma, en eller flera gånger, för att vidareutbilda sig på KTH eller delta på uppdragsutbildning.

Inte endast för att bredda och bygga på sin kompetens utan även för att lära sig nya discipliner. Detta kommer vara viktigt för Sveriges konkurrenskraft. Och KTH är särskilt lämpad för att bidra till detta livslånga lärande eftersom utbildningen och forskningen är nära kopplade till varandra på KTH. Nya, framväxande forskningsfält med dess lösningar kan förhållandevis enkelt implementeras i utbildningen.

Förutom att se över vilka programkurser som kan ges inom det livslånga lärandet, arbetar vi med att se över möjligheterna att modularisera kurser. Alltså att dela in kurser i mindre moduler för att kunna möta behovet av att snabbt kunna lära sig mer specifika delar av kurserna. Vi arbetar även med kurser och paket av kurser inom uppdragsutbildningen med våra strategiska och andra partner. Vi sätter upp en effektivare organisation för det livslånga lärandet samt arbetar med ökade lärandemöjligheter genom digitaliseringen.

Vi är tacksamma över att regeringen gjort specifika satsningar inom den anslagsfinansierade vidareutbildningen under covid-19 eftersom KTH producerat programutbildning över vårt takbelopp under flera år. Det har tidigare gjort det svårt för oss att ge anslagsfinansierad vidareutbildning annat än i mycket liten omfattning.

För att satsningen ska bli hållbar och långsiktig måste takbeloppet höjas. Det gör att vi anställa fler lärare med bibehållen forskningskoppling. Vi kan även behålla och utvidga integreringen av anslagsfinansierad vidareutbildning i den nuvarande programutbildningen. Annars riskerar resultatet av de specifika satsningarna endast att bli en tillfällig bi-aktivitet med svag koppling till både forskning och programutbildning.