En för framtiden helt avgörande fråga.
Och KTH har en viktig roll för dess lösning. Vi fortsätter att stärka och vidareutveckla vår utbildning för att rusta studenter och yrkesverksamma att ännu bättre kunna arbeta med lösningar på samhällets utmaningar.
Inte minst inom det livslånga lärandet som vuxit kraftigt de senaste åren från några enstaka kurser till hundratals. Vi har som mål att öka detta ytterligare till att utgöra ungefär en femtedel av utbildningsvolymen. Klimatomställningen, digitaliseringen, elektrifieringen och den allt snabbare teknikutvecklingen sätter nya krav på yrkesverksamma. Inte minst att kunna vidareutbilda sig. Och här har KTH en viktig roll.
Från den första oktober är det dessutom möjligt att ansöka om omställningsstudiestöd. Ett nytt, generöst studiestöd för yrkesverksamma för studier upp till ett år (44 veckor på heltid) med början i januari nästa år.
För att KTH ska kunna växla upp ännu mer måste det livslånga lärandet vara väl integrerat med både den normala utbildningsverksamheten och med forskningen. Det är inte långsiktigt hållbart med korta specialsatsningar. De är bra för att initiera förändringar och smörja utvecklingsarbete. En helt egen finansieringsgren för det livslånga lärandet är inte heller ett alternativ. Den måste hänga ihop med övrig verksamhet!
Nu är det dags för en mer långsiktig finansiell lösning som möjliggör ett rejält ökat och integrerat livslångt lärande som håller över tid. KTH har historiskt sett producerat mer utbildning än vi fått betalt för. Tekniskt sett slog vi igenom det takbelopp för finansieringen som angetts. Detta gjorde vi även när det livslånga lärandet var litet.
En önskvärd långsiktig lösning är att höja takbeloppet. En annan lösning är att rejält dra ner på antalet civilingenjörer, högskoleingenjörer, arkitekter och lärare vi utbildar.
Jag tror mig veta vad flertalet föredrar av dessa två alternativ.