Fenomenet har uppmärksammats och åtgärdats genom ny forskning sedan 1970-talet. Tidigare osynliggjorda, och därmed glömda, kvinnor och deras gärningar har återupptäckts och beskrivits.
Historien har fått skrivas om med nya tolkningar av skeenden som visat på andra betydelser, prioriteringar och konsekvenser. Än är dock fenomenet med osynliggjorda kvinnor inte något passerat stadium, många forskningsfrågor återstår att ställas kring kvinnors betydelse i olika sammanhang.
De kvinnor som sent har uppmärksammats har ofta beskrivits i termer av att ha varit pionjärer, en av de första inom sina respektive områden. De omges av en fond där mansdominans råder och i relation till en manlig norm. Dessa kvinnor har inte så sällan slagit ifrån sig, och inte alls velat framställa sig som den första kvinnan. Eller som kvinna över huvud taget. Detta benämns i forskning som en könsneutral strategi, vilken ofta signalerar att kvinnan i fråga har fullt upp med att överleva som avvikare och undantag, utan att dessutom axla den svåra rollen som förändringsagent och feminist. Det är fullt förståeligt, men inte desto mindre ett problem eftersom beteendet bekräftar och normaliserar mansdominansen.
Det är därför alltid hoppfullt att läsa om eller möta kvinnor som både är pionjärer och uttalat tar ställning för feminism. Det visar på att det blivit möjligt att vara både ock, och att jämställdheten har ökat.
KTH:s rektor Sigbritt Karlsson är ett exempel på detta som första kvinnliga rektorn som samtidigt varit en tydlig företrädare för jämställdhet. Den nyss bortgångna Harriet Ryd, den första kvinnliga professorn på KTH, är ett annat exempel. Hon var en tidig förespråkare för jämställdhet på KTH och i samhället. Hon medverkade 2018 på ett oförglömligt sätt i att inviga Malvinas väg på KTH campus genom att dela med sig av sina erfarenheter till senare generationer av studenter och forskare.