Förenta nationerna har förklarat perioden 2021 till 2030 som ”The decade of ocean science for sustainable development” Anledningen till det är att utan friska hav så kommer vi inte att få en hållbar framtid för mänskligheten. Våra hav förorenas av plaster, organiska miljögifter och stora mängder näring från land. Våra hav har tagit hand om över 50 % av all den koldioxid som mänsklighet frigjort. Våra hav blir uppvärmda och försurade pga. klimatförändringen och koldioxidutsläppen. Havsekosystemen rubbas pga. miljöproblemen och lokalt av främmande arter som människan flyttar runt med ballastvatten över hela jorden. Samtidigt så finns framtiden och de nya jobben i havsrelaterad verksamhet. Våra landekosystem har nått vad man inom ekologin brukar kalla ”The carrying capacity” det finns väldigt lite bördig jordbruksmark att uppodla eller skogar att hugga ner framöver, bara en art Homo sapiens använder nästan 45 % av landekosystemens primär produktion för att mätta sig själva direkt eller indirekt via våra husdjur. Resten får alla andra landlevande djur leva på, rätt ohållbart eller hur?
Våra världshav täcker 70 % av jordens yta och har ett medeldjup på nästan 4000 m. Denna enorma havskropp vet vi fortfarande väldigt lite om. Vi vet mer om planeten Mars än våra djuphav. Om havet skulle vara ett land så skulle det utgöra världens sjunde största ekonomi. Intäkterna är kopplade till exempelvis fiske, vattenbruk, transporter och inte minst kustnära turism. Vi människor älskar att vara nära havet, titta på det och färdas över det. Men det finns så mycket mer vi kan använda våra hav till i framtiden om vi lär oss att utnyttja dem på ett skonsamt vis utan att förstöra dess livsystem. Jag skulle vilja hävda att en förutsättning för människans överlevnad i framtiden är att vi tar vara på vad haven kan ge. Fisk har sedan länge varit väldigt viktigt som näringskälla för fattiga människor runt vår planet. Tyvärr så har fisk i allt större utsträckning blivit väldigt dyr och fisk kan idag betraktas som lyxvara. Detta är resultatet av ett rovfiske på några få arter av rovfiskar som vi människor uppskattar väldigt mycket som t.ex. tonfisk, torskfiskar, makrill och hajar. En del rovfiskar har vi börjat odla som laxfiskar i Norge och Chile, men för att föda den odlade fisken så har vildfisket gett sig på mindre arter som sillfiskar som mals ner till fiskmjöl och sedan ges till odlingar av lax och på land till kycklingar. Resultatet kraftigt minskade bestånd av fisk i våra hav, nya arter tar över som hummer eller maneter.
Vi blir fler och fler på vår jord och inom en snar framtid måste vi fördubbla vår matproduktion och för att klara detta räcker inte vårt jordbruk, fiske eller odling av rovfiskar till. Vi behöver bli bättre på att få vår näring längre ner i näringskedjan och då hamnar vi i odling av musslor och alger. Att odla i havet är dessutom både klimatsmart och kräver ingen bevattning. Algodlingar kan dessutom bidra till ökad biologisk mångfald och upptag av koldioxid vilket faktiskt förbättrar havsmiljön. I Kina, Korea och Japan har man ägnat sig åt vattenbruk i tusentals år men i europeiska och svenska vatten så har vi bara precis börjat. Det finns en stor möjlighet att skapa hållbara jobb inom vattenbruket under de närmast åren exempelvis på svenska västkusten men möjligen också i Östersjön. Förutom som mat kan alger också användas som foder, energigröda, gödsel och som bas för biobaserat material som plaster, limmer och textiler. Tillsammans utgör våra skogar och våra havsskogar basen för den biobaserade värld som vi måste skapa för att förhindra den klimatpåverkan som drabbar oss pga. det fossilbaserade samhälle som vi lever i idag.
Odling av alger i våra kustvatten kommer att bli väldigt viktiga i framtiden för att leverera stora mängder biomassa till den nya biobaserade industrin som nu är i sin gryning. Algodlingen är också väldigt hållbart och ett gott exempel på cirkulär ekonomi som dessutom kan vara gynnsamt för miljön.
Samtidigt som vi nu börjar bli havsbönder så måste vi också börja värna haven och se till att de mår bra och är friska. Ännu finns det hopp om detta och speciellt haven har en stor förmåga att återhämta sig när en påverkan upphör även om det ibland tar tid. Positiva tecken finns i skyddade havsområden där de stora rovfiskarna börjar återvända efter årtionden av fiskeförbud. En viktig del i detta arbete skulle kunna vara att skapa stora marina reservat i våra världshav. Ett sådant finns redan ner i Antarktis men fler behövs och haven är stora det finns plats både för odling och att skapa internationella marina reservat.
Fredrik Gröndahl
Professor, Institutionen för Hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik, KTH