Till innehåll på sidan

Tvärvetenskaplig professor med känsla för struktur

Professor Örjan Smedby med forskaren Chunliang Wang och doktoranden Daniel Jörgens. Foto: Staffan Larsson.

Samtal med professorn

Publicerad 2015-01-28

Nytillträdda professorn Örjan Smedby är radiolog med ett brinnande intresse för teknik och matematik. Nu byter han den medicinska miljön mot den tekniska.
– Det innebär att jag får koncentrera mig på den del av forskningen som jag tycker är allra roligast, datorbaserade metoder att bearbeta bilder, säger han.

Örjan Smedby

Ålder: 59 år

Familj: Fru, tre utflugna barn, ett barnbarn

Intressen: Musik, körsång, skönlitteratur, skidåkning

Om att forska på STH: Det är väldigt spännande att se vad det blir av det. Jag hoppas kunna fortsätta med det jag gjort förut men med nya samarbetspartners, fördjupa mig i den tekniska sidan och kanske hitta lite nya forskningsmedel och få gruppen att växa.

Medicinsk bildbehandling och visualisering

Det ligger i gränsområdet mellan medicinsk avbildning och datoriserad bildbehandling. En del handlar om segmentering – att i medicinska bilder identifiera strukturer och avgränsa dem. En annan del handlar om strukturbeskrivning, i första hand beskrivning av skelettstruktur för att hitta metoder att bedöma graden av benskörhet hos levande patienter.

Den 1 januari 2015 började Örjan Smedby på KTH Teknik och hälsa som ny professor i medicinsk bildbehandling och visualisering. Han kommer närmast från Linköpings universitet och en tjänst som professor i radiologi. Han är röntgenläkare i grunden med 30 års erfarenhet av forskning.
– Det är spännande för mig. Jag har haft mycket kontakt med tekniska forskare under hela min forskarkarriär och hade lika gärna kunnat bli ingenjör som läkare. Därför är det väldigt kul att vara här. Jag kommer att arbeta på ett liknande sätt som tidigare, men i ett annat sammanhang och med andra kompetenser, säger Örjan Smedby.
Vid Linköpings universitet har Örjan varit med och byggt upp det tvärvetenskapliga Centrum för Medicinsk bildvetenskap och visualisering (CMIV), som drivs gemensamt av de medicinska och tekniska fakulteterna. Därifrån har han tagit med sig forskaren och läkaren Chunliang Wang från Kina, samt forskarna Rodrigo Moreno från Colombia och doktoranden Daniel Jörgens från Tyskland, båda ingenjörer.

Avgränsar strukturer i bilder

Ett område som gruppen forskar i är segmentering, att identifiera strukturer i medicinska bilder och avgränsa dem. Enligt Örjan är det fortfarande problematiskt att kunna bestämma gränserna för olika sorters objekt i en gråskalebild, trots att det forskats på det i nästan 50 år.
– Dels är de avbildningstekniker vi har inte så bra som vi tror på att skilja på olika sorters vävnad. I datortomografibilder är skelett nästan alltid ljusare än annan vävnad, men det är inte riktigt så enkelt. Ett annat problem är störningar i samband med undersökningar, som är svåra att övervinna.  På det området har vi hittat på en metod som är både snabb och noggrann på samma gång, säger Örjan.

Avancerade matematiska metoder

Från att ha börjat med att försöka identifiera blodkärl i datortomografibilder av hjärtats kranskärl har arbetet alltmer övergått i att lösa allmänna segmenteringsproblem. Arbetet handlar både om avbildning och utveckling av teoretiska metoder för analys med avancerade matematiska metoder.
– Ett matematiskt begrepp vi använder är tensorer, som används för att beskriva mer komplicerade egenskaper i en bild än tal (t ex röntgentäthet) och vektorer (t ex hastighet). Det kan handla om hur lätt vatten kan spridas i olika riktningar i hjärnan eller om hur en muskel omformas när den arbetar. För tensorer behöver vi utveckla nya beräkningsverktyg för att hitta de bästa verktygen för att på ett säkrare sätt beskriva skelettstruktur med datortomografi och andra data som hjärtmuskelns omformning och hjärnans nervbanestruktur i magnetkamerabilder, säger Örjan.
Beskriver skelettstruktur för att förebygga benskörhet
Ett annat av gruppens forskningsområden är strukturbeskrivning, i första hand beskrivning av skelettstruktur. Målet är att utveckla metoder som ska kunna användas för att undersöka levande patienter i syfte att förebygga benskörhet och utvärdera behandling.
– Frakturer drabbar massor av patienter, särskilt äldre. Om man kan identifiera riskgrupper innan de fått en fraktur sparar det lidande, kostnader och faktiskt också liv, säger Örjan.

Poröst ben

Innanför skelettbenets hårda skal finns en porös vävnad, kallad det trabekulära benet, som är uppbyggt av balkar som går kors och tvärs. Hur starkt benet beror på hur balkarna är arrangerade. Det trabekulära benet har således betydelse för utvecklingen av benskörhet.
– Vi tror att hur balkarna är uppbyggda betyder mycket för benets hållfasthet, och att man genom att beskriva trabekelverkets struktur kan bedöma benets tjocklek. Det liknar problemet med att beskriva nervbanor i hjärnan, säger Örjan.

Används av tandläkare

Vanlig datortomografi räcker inte för att man ska kunna urskilja strukturen hos benbalkarna, som är i storleksordningen 0,1-0,2 millimeter tjocka. Dock skulle en speciell variant av datortomografi med hög upplösning, som i dag används av tandläkare för att bedöma tandbenets hållfasthet vid insättandet av implantat och för att se strukturer i öron, näsa och hals, enligt Örjan kunna vara lämplig till att undersöka trabekulära ben.
– Vi har börjat titta på benpreparat och vill även använda tekniken på levande patienter. Det borde inte vara så svårt, säger han.

Ska arbeta kliniskt

Örjan Smedby ser fram emot att vara en del av det tvärvetenskapliga samarbetet mellan teknisk och medicinsk forskning och sjukvård som finns i Flemingsberg. En dag i veckan kommer han också att arbeta kliniskt, på röntgenavdelningen på Karolinska sjukhuset i Huddinge.
- Jag hoppas kunna leda en liten grupp, få ett antal doktorander så småningom och utveckla ett bra samarbete mellan KTH, KI och sjukvården, säger Örjan.

Sabina Fabrizi

Innehållsansvarig:Kenneth Carlsson
Tillhör: Skolan för kemi, bioteknologi och hälsa (CBH)
Senast ändrad: 2015-01-28