Advancing methods for citizens and design professionals to improve decision-making about socially desirable built environments and public spaces

QC 20250812

Abstract

Avhandlingen bygger på hypotesen att brukarmedverkan är positiv för planeringsprocessen och ett effektivt sätt att skapa större engagemang bland berörda medborgare. Ökat medborgarengagemang ger planerarna ökat stöd i vilka frågor som är viktiga för staden och för de boende de stadsdelar berörs av aktuella planeringsprocesser. Sammantaget ger detta en planeringsprocess med fokus på social hållbarhet som en viktig kvalitet i planeringsprocessen.

Även om det finns många olika sätt och incitament för medborgardeltagande i Sverige, visar forskning att den lokala implementeringen av dessa åtgärder brister. Avhandlingen presenterar fem undersökningsmetoder som ger planerare dels stöd bedömning av kvaliteten på byggda projekt och offentliga rum i nordiska städer och dels underlag för medborgarnas åsikter om specifika planeringsfrågor och platser. Undersökningsmetoderna och resultaten från undersökningen har fokus på de viktiga utmaningar som krävs för ökad social hållbarhet.

Avhandlingens resultat ger stöd för planerare att förstå vad medborgarna värdesätter i dessa metoder och visar hur sociala värden i offentliga rum kan mätas och bedömas. Papper I och II undersöker hur befintliga metoder har begränsningar när det gäller att involvera människor i stadsplanering, som ofta utesluter samhällsmedlemmar och ignorerar synpunkter från olika ålders-, etnicitets- och könsgrupper.  Avsaknaden av tillförlitliga metoder kan bidra till bristande engagemang och även motsättningar mellan vilket samhälle brukarna/de boende vill ha och det som planerarna och planeringsprocessen levererar. En fungerande dialog mellan brukarna och planerarna är en avgörande del i en planeringsprocess och samhällsbyggande för ökad social hållbarhet.

Det behövs enklare tillvägagångssätt och metoder för att hjälpa invånarna att aktivt forma sin omgivning. I Paper I och II beskrivs en undersökningsmetod, foto-elicitering, där deltagare använder fotografier under intervjuer för att dela sina tankar och få djupare insikter. I undersökningen med 457 deltagare i Paper I bedömdes stadsdesignegenskaper, medan en separat undersökning med 400 deltagare i Paper II utforskade färgschemapreferenser över olika demografiska grupper.

Resultaten av paper I och II är en metod som ger stöd för stadsplanerare och arkitekter att få värdefulla insikter och kunskaper om medborgarnas åsiker och även sociodemografiska utvärderingarna av byggda projekt.

Papper III och IV fokuserar på att beskriva utvecklingen av en metod för att kvantifiera sociala värden i urbana offentliga rum. Med metoderna (Social space ratio) bedöms social hållbarhet, som ofta riskeras förbises i dagens planeringsprocesser. Med befintliga metoder är det svårt att mäta omfattningen av de aktiviteter i det offentliga rummet som förbättrar social interaktion. Befintliga metoder saknar ofta anpassning till lokala sammanhang. Papper III använder PRISMA-metoden för att utvärdera sju sociala aktiviteter på Karlstads gågator, vilket lett fram till skapandet av åtta bedömningskriterier och utvecklingen en av en metod för att beräkna en socialytfaktor. Socialytfaktorn kommer vara ett verktyg där kommunala planerare kan analysera användningen av offentliga utrymmen och identifiera förbättringsområden.

Papper IV anpassar två befintliga metoder – Jan Gehls tolv kvalitetskriterier som den 'lättanvända' metoden och 'byggstenarna' från Design for Social Sustainability som den evidensbaserade metoden – till svenska sammanhang. Det utökar bedömningskriterierna för att inkludera sociala och kulturella aspekter samt anpassar dem till Maslows behovshierarki, kritiska teorier och globala prioriteringar. Resultatet i Papper IV är ett radardiagram som visuellt visar styrkor och svagheter i ett socialt sammanhang. Det ger tydlig och handlingsbar kunskap för att förbättra stadsrum.

Papper V tar upp frågan om subjektivitet i bedömningsmetoder för social hållbarhet i stadsrum. Syftet är att fastställa om flera bedömare kan nå en konsensus, identifiera den mest effektiva metoden samt mäta överensstämmelsen med författarens ursprungliga bedömning.

Ingenjörsstudenter från Karlstads universitet testade tre metoder – författarens metod, Jan Gehls tolv kvalitetskriterier och en strukturerad undersökning – mot den ursprungliga bedömningen. Sju studentgrupper genomförde den första bedömningen, följt av 12 individuella studenter för den andra och tredje bedömningen. Författarens metod visade den högsta tillförlitligheten i subjektiva bedömningar, med 75 % konsensus, där betydande skillnader endast observerades i två av de åtta utvärderade kategorierna. Därefter följde Jan Gehls metod och den strukturerade enkäten, som uppnådde 67,0 % respektive 50,0 % konsensus.  Studien tyder på att subjektiva metoder för att bedöma social hållbarhet kan ge liknande resultat, där författarens metod visade sig vara mer objektivt tillämpbar än de andra två testade metoderna - Jan Gehls tolv kvalitetskriterier och en strukturerad undersökning-?

Avhandlingens resultat erbjuder metoder och insikter som kan hjälpa stadsplanerare och beslutsfattare att förstå vad medborgare värdesätter i projekt och visar hur sociala värden i offentliga rum kan mätas och bedömas objektivt för att stärka social hållbarhet i stadsutveckling. De stödjer även utvecklingen av Socialytfaktorn, liknande Grönytefaktor.

urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-368229