Stora skillnader mellan vilda och tama kaniners hjärnor
Vilda kaniner är mycket mer alerta och reagerar starkare på yttre stimuli än tama kaniner. Ett forskarteam där KTH ingår har studerat hur domesticeringen har påverkat hjärnans morfologi hos tama kaniner. Resultatet publiceras i går i den amerikanska vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences, PNAS.
Tidigare har forskare (Carnerio et al., Science, 2014) visat att det finns skillnader mellan vilda och tama kaniner när det gäller gener som är inblandade i hjärnans utveckling och i den neurologiska utvecklingen. I den nya studien som publierades i PNAS igår har magnetkamerabilder från åtta vilda och åtta tama kaniner analyserats och tolkats av forskare på avdelningen för medicinsk avbildning på KTH i nära samarbete med forskare vid Uppsala Universitet. Syftet med undersökningen var att se om det finns kopplingar mellan genetiska förändringar och skillnader i hjärnans morfologi.
Forskarteamet har observerat tre djupgående skillnader mellan hjärnorna hos vilda och tama kaniner, konstaterar Irene Brusini , första författare till den vetenskapliga artikeln och doktorand vid KTH.
─ För det första har vilda kaniner ett större förhållande mellan hjärna och kropp än tama kaniner. För det andra har tama kaniner en mindre amygdala (en del av hjärnan som spelar roll bland annat vid rädsla) och en förstorad medial prefrontalkortex (en del av pannlobens hjärnbark). För det tredje har vi noterat en generell reduktion i den vita hjärnsubstansens struktur hos tama kaniner, säger hon.
Forskarteamets resultat visar att ett område som är delaktigt i att känna rädsla (amygdala) är mindre i storlek, medan ett område som kontrollerar reaktionen på rädsla (mediala prefrontalkortex) är större hos tama kaniner, konstaterar Mats Fredriksson, professor vid Uppsala Universitet och Karolinska Institutet.
─ Den reducerade mängden vit hjärnsubstans tyder på att tama kaniner har en begränsad förmåga att bearbeta information, vilket möjligen förklarar varför de reagerar långsammare och mer flegmatiskt än sina vilda motsvarigheter, säger han.
Ingen tidigare studie på domesticering av djur har utforskat förändringar i hjärnans morfologi mellan vilda och tama djur så på djupet som har gjorts i denna studie, enligt Leif Andersson, Uppsala Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Texas A&M University.
─ Denna studie är inte bara viktig för vår förståelse av djurs domesticering, utan även för den grundläggande förståelsen av hur variationer i hjärnans morfologi kan påverka komplext beteende såsom reaktion på rädsla, säger han.
Läs artikeln i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences, PNAS.
Läs artikel i Science om forskningsresultaten.
Håkan Soold