Till innehåll på sidan

Orchestrating Virtual Reality Exposure Therapy

Tid: Må 2022-06-13 kl 13.15

Plats: U1, Brinellvägen 26, Stockholm

Videolänk: https://kth-se.zoom.us/j/69325748282

Språk: Engelska

Ämnesområde: Teknikvetenskapens lärande och kommunikation

Respondent: Marius Koller , Medieteknik och interaktionsdesign, MID

Opponent: Dr. Oana Mitrut, University Politehnica of Bucharest

Handledare: Cristian M Bogdan, Medieteknik och interaktionsdesign, MID; Gerrit Meixner, Heilbronn University; Anders Lundström, Medieteknik och interaktionsdesign, MID

Exportera till kalender

QC 20220524

Abstract

Exponeringsterapi men hjälp av system baserade på virtuell verklighet (VRET) kan vara en viktig komponent i framtidens terapi av ångestsyndrom. Inom den etablera metoden exponeringsterapi finns en rik uppsättning verktyg tillgängliga för att hjälpa terapeuter att skräddarsy terapi efter en patients behov. Typiskt vägleder terapeuten patienten genom en fruktad upplevelse i ett verkligt sammanhang. Det handlar ofta om att patienten har problem i olika miljöer eller situationer.

Virtuell exponering har flera fördelar jämfört med så kallad in-vivo exponering, till exempel genom att det möjliggör att kontrollera stimuli och sammanhang, men också att det kan genomföras på klinik. Men för att faktiskt kunna bedriva virtuell exponering behöver terapeuter effektiva, mångsidiga och användbara virtuella exponeringsbehandlingssystem.

Under mina studier har jag mött terapeuter som uttryckte oro angående den upplevda användbarheten av virtuella exponeringsbehandlingssystem. Trots dessa fahågor tyder mina resultat på att terapeuter har en övergripande positiv inställning till virtuell exponeringsbehandling.

Min forskning syftar till att undersöka användningen av virtuell verklighet i exponeringsterapi för att utforska, identifiera och föreslå hur utformningen av virtuella exponeringsbehandlingssystem kan förbättras för att stödja användning i terapeutisk praktik. Många virtuella exponeringsbehandlingssystem är idag designade och byggda explicit för forskningssyften. Därför uppfyller inte dessa system de behov som faktiskt föreligger i terapeutisk praktik, där patienter behandlas.

Inom ramen för den här avhandlingen ser jag fyra olika bidrag. För det första har jag bidragit till ökad förståelsen för hur virtuella exponeringsbehandlingssystem kan behöva användas och designas för användning inom hela terapiprocessen. För det andra har jag belyst viktiga detaljer i terapeutens roll under terapiprocessen, vilket på olika sätt bör stödjas av systemet. För det tredje, med utgångspunkt från terapeuternas centrala roll, pekar jag på att terapeuten måste kunna förbereda och orkestrera exponeringssessioner. För det fjärde, pekar jag på designers och forskares (inom främst människa-datorinteraktion) viktiga roll i att skapa dessa system. Dessa roller och professioner är idag underrepresenterade in VRET området.

Till skillnad från annan VRET forskning är mitt arbete huvudsakligen terapeutorienterat med tonvikt på de potentiella behoven i terapeutisk praktik, vilket ledde till slutsatser kring tillämpningar och implikationer för design av virtuella exponeringsbehandlingssystem. Genom att undersöka olika aspekter av exponeringsterapi resulterade mitt arbete i en ny och bredare syn på virtuella exponeringsbehandlingssystem.

urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-312747