Fortsatt succé för skolans studenter i internationella tävlingar
Framgången i stora internationella studenttävlingar fortsätter för civilingenjörsstudenterna i elektroteknik. Fjolårets vinst följs nu upp av ytterligare en finalplats i en av IEEE:s tävlingar, som den här gången anordnas i San Diego i juli.
I år är det Jonas Olsson, Fernando Franzén och Harald Hultin från årskurs tre som designat och (för tillfället) bygger bidraget till studenttävlingen som organiseras av IEEE Antennas and Propagation society och USNC-URSI Radio Science.
- Vi läste en kurs i teoretisk elektroteknik förra våren och blev under en laboration om antenner medvetna om tävlingen när vi såg förra årets deltagare sitta och arbeta med sitt bidrag, berättar Jonas Olsson.
I år var utmaningen att: ”designa och bygga en cubesat-antenn för att möjliggöra högpresterande kommunikation med en markstation”. En cubesat är en miniatyrsatellit som består av flera kubiska enheter. Att satelliten är så liten innebär vissa svårigheter.
- Utrymmet att placera solpanelerna är väldigt begränsat. Det går att lösa med utfällbara paneler men överlag vill man täcka så mycket av satellitens kropp som möjligt med paneler. Vår idé är att designa en antenn som är i stort sett transparent för synligt ljus, vilket är det ljus som solpanelen drar nytta av. Samtidigt som den för radiovågorna fungerar som en vanlig antenn. Det gör att man kan placera antennen ovanpå solpanelerna, samtidigt som satelliten får maximal solenergi, säger Fernando Franzén.
För att göra antennen genomskinlig kommer alla kopparytor utgöras av ett finmaskigt nät. Solljuset passerar igenom men för radiovågorna agerar nätet som en tät yta (som en Faradays bur). Då antennen utgörs av flera lager koppar, kommer studenterna bygga allt på tunna glasskivor, lager för lager. Totalt blir det tre millimeter tjockt. Det gör det möjligt att montera antennen på solpanelerna utan att överskrida satellitens maximala yttermått.
Antennelementet i sig är väldigt litet, cirka en centimeter. Det gör att studenterna kan placera flera stycken på samma glaspanel och låta dem arbeta tillsammans.
- Med lite smart fasförskjutning av signalen mellan de olika antennelementen kan man då styra i vilken riktning man vill att antennen ska sända. Man kan alltså styra antennen elektroniskt utan att fysiskt behöva ändra dess riktning. Det är bra eftersom satelliten kanske inte ligger i rätt orientering, berättar Harald Hultin.
Studenterna har fått handledning av forskarna på avdelningen för elektroteknisk teori och konstruktion. Jonas utvecklar:
- Oscar Quevedo-Teruel är vår handledare men vi har också fått stor hjälp av Fatemeh Ghasemifard. Vi sitter för det mesta och arbetar på avdelningen för elektroteknisk teori och konstruktion, så vi ber också om hjälp av den som råkar vara i närheten. Det har varit allt från handledning i simuleringsprogram, tipsa om intressanta rapporter samt att komma med en del välbehövlig feedback. Det är vi tacksamma för!
Konferensen där bidraget ska presenteras kommer gå av stapeln i San Diego i juli.
Vad har ni för förväntningar inför finalen?
- Självklart vill vi vinna, men att ens ha gått till final känns väldigt spännande och lite som ett kvitto på att allt vårt slit varit till nytta. Det här projektet har verkligen öppnat våra ögon för antenn-området och det ska bli väldigt intressant att resa dit och se ledande forskning inom fältet. Vi ser också fram emot att se vad de andra fem finalisterna har kommit fram till för lösningar och diskutera de utmaningar man ställts inför med dem, avslutar Jonas Olsson.