Ny metod för kartläggning av rösten kan förbättra behandlingen av röstpatienter

Publicerad 2018-10-25

De mätmetoder som används allmänt inom röstterapi har små möjligheter att kartlägga och ta hänsyn till hur olika röster är. I en ny avhandling från KTH presenteras en metod där man mäter en människas röstomfång och därmed kan undersöka fler parametrar, som röstkvalitet. Metoden kan få stor betydelse för människor med röstproblem och även för sångare som vill utveckla sin röst.

En frisk röst kan spänna över frekvenser från 80 till 1500 Hertz och över ljudnivåer från 40 till 120 decibel eller mer. Redan dessa gränser i sig har ett diagnostiskt värde i sig. En sjuk röst låter sällan lika starkt eller svagt eller högt eller lågt i omfång som en frisk röst kan göra.

Hur en röst ter sig rent akustiskt beror av en mängd olika faktorer. Det gör också att det är svårt att hitta allmängiltiga och objektiva kriterier för röststatus, som skulle kunna användas kliniskt och pedagogiskt. Dessutom har bevisvärdet för akustiska diagnoser hittills varit svagt.

Med sin avhandling visar forskaren Peter Pabon vad detta beror på. Han visar också att man kan kartlägga en röst i detalj över hela dess omfång. Med de mätmetoder som används idag tar man några enstaka stickprov vid ett fåtal ljudnivåer och frekvenser. Med Peter Pabons metod får man en heltäckande karta, ungefär motsvarande hörselns audiogram.

Resultaten i avhandlingen visar bland annat att det är viktigt att utgå från individens egen röst när man ska mäta effekterna av röstterapi eller så kallad fonokirurgi. Detta till skillnad från hur det ser ut idag, då man utgår ifrån normer för en befolkning.

– Inom röstterapi utgår man ifrån att röster är relativt lika och jämför dem med varandra. Men med den här metoden, där man kartlägger hela röstomfånget, visar det sig istället hur oerhört olika röster är och att det är omöjligt att direkt jämföra en röst med andra röster. Metoden gör det möjligt att jämföra en röst med sig själv, och det är det jag visar i den här avhandlingen, säger Peter Pabon.

I hans metod används ett speciellt inspelningssystem där en logoped och patient (eller en sånglärare och en elev) kan se i realtid hur röstegenskaperna varierar med röststyrka och tonhöjd. Med olika färger visualiseras något valt akustiskt mått, som kan avspegla exempelvis en pressad eller en läckande röst (en röst där för mycket luft passerar genom stämbanden, vilket gör den svag). Metoden ger en karta över patientens (eller sångelevens) röstbeteende. Efter behandling eller träning kan man göra en ny karta för att se om röstbeteendet har ändrats.

– Genom att du undersöker hela röstomfånget kan du, när du ändrar tonläget, få reda på hur stort en rösts omfång är. Samtidigt visas vilka ljudnivåer och tonlägen du redan har testat tidigare. Så du bygger kartan interaktivt med hjälp av den visuella återkopplingen, säger Peter Pabon.

Peter Pabon har arbetat med den här metoden under drygt 30 år, från forskningsprojekt i Holland till att han utvecklade en produkt som används av röstterapeuter och sångpedagoger, framför allt i Holland och Sverige. För några år sedan valde han att gå tillbaka forskningen och att doktorera på KTH.

– En professor jag jobbade med tidigare i Holland sa till mig att alltid samarbeta med de bästa. Därför bestämde jag mig för att åka till ett ställe där det finns människor som verkligen kan och förstår det här. Så det var av kvalitetsskäl jag valde KTH där Sten Ternströms forskargrupp finns.

Peter Pabon disputerar på KTH med avhandlingen “Mapping Individual Voice Quality over the Voice Range - the Measurement Paradigm of the Voice Range Profile” fredag 26 oktober.

Läs Peter Pabons avhandling i sammanfattning eller i sin helhet.

För mer information, kontakta Peter Pabons handledare Sten Ternström, professor vid Tal, musik och hörsel: 08 790 78 55 / stern@kth.se

Håkan Soold

Till sidans topp