Till minne av Lars Henning Zetterberg

Publicerad 2018-01-24

En av svensk ingenjörsvetenskaps genom tiderna mest framträdande personligheter Lars Henning Zetterberg gick ur tiden den 13 december 2017.

Det är med saknad vi minns Lars Henning Zetterberg och blickar tillbaka på ett långt och mycket produktivt liv. Han föddes i Uppsala 1925 och studerade till civilingenjör vid KTH med examen 1949, uppföljt av en teknologie doktorsgrad 1962. Efter en karriär vid Försvarets forskningsanstalt blev han 1964 utnämnd till professor vid Lunds tekniska högskola. Året därefter beträdde han en professur i Teletransmissionsteori vid KTH, och blev sedan kvar vid denna position till sin pensionering 1990. Under 1980-talet var han även dekan för Elektrotekniksektionen vid KTH. Zetterberg var efter sin pensionering aktiv dagligen som Emeritus under ett decennium, och höll därefter regelbunden kontakt med KTH i ytterligare nästan 15 år. Han deltog alltid med glädje och ödmjukhet på den årliga middagen med elektroteknikstudenternas styrelse på KTH.

Lars Henning Zetterberg var för sina kollegor och studenter känd som “Z”. Från sina forskningsvistelser i USA och inspirerad av pionjärer som Shannon och Slepian, förde Z med sig den moderna telekommunikationen till Sverige under 60-talet. Ur den forsknings- och undervisningsmiljö vid KTH som Z byggde upp, stammar stora delar av svensk expertis inom telekommunikation och informationsteknik.

Ett flertal av de studenter och nästan 30 tekniska doktorer som Z utbildade och handledde gick vidare till ledande positioner i svensk industri. Hans betydelse för utvecklingen av Ericssons och Televerkets/Telias forskningsavdelningar och vad dessa medfört för att göra Sverige till en ledande nation inom bl.a. mobiltelefonin, kan inte underskattas. Zs epokgörande insatser gjorde att Sverige tidigt fick väl utbildade ingenjörer och forskare brett inom hans intresseområden, vilket i mycket hög grad bidrog till ett viktigt försprång för landet och dess övriga systemtekniska industrier. Dessutom fick fyra av Zs tekniska doktorer, Thomas Ericson, Ingemar Ingemarsson, Lars Kristiansson och Göran Einarsson, tidigt professurer vid Sveriges övriga tekniska högskolor och spred där arvet från Z vidare.

Känslan av att göra en viktig insats med ringar på vattnet spridda långt utanför KTH-miljön var alltid central för Z. Att entusiasmera unga talanger, studenter, doktorander och ingenjörer, och ge dem möjlighet att utvecklas var för Z en självklarhet och en viktig drivkraft.

Z fick genom åren ett antal prestigefyllda utmärkelser, bland annat Chester Carlssons forskningspris. Han blev medlem i Kungliga ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) 1976 och Kungliga vetenskapsakademin 1986. Som krona på verket tilldelades han IVAs stora guldmedalj 2006 för sin livsgärning.

På fritiden målade Z gärna akvareller, med samma stora entusiasm som han visat i sin professionella gärning, och ägnade sig åt ett aktivt friluftsliv.

Av Björn Ottersten, Mikael Skoglund, Jens Zander, Stefan Östlund
Professorer vid KTH

Till sidans topp