Digitaliseringsplattformen underlättar för den hållbara omställningen

Charlie Gullström, vice föreståndare för KTHs Digitaliseringsplattform

Published Jun 20, 2019

Charlie Gullström, forskare inom arkitektur och digitalisering, har sedan många år arbetat tvärvetenskapligt i KTH:s centrumbildningar. Som vice föreståndare för Digitaliseringsplattformen vill hon skapa fler synergier för ett vassare KTH.

– KTH är som ett minisamhälle med många kompetenser inom de flesta yrkeskategorier. Utformningen av de nya forskningsplattformarna gör det möjligt att arbeta mer på tvären och tillsammans. Särskilt inom digitalisering som betyder så olika saker inom olika områden, säger Charlie Gullström .

Hennes egen forskning går i linje med den pågående klimatomställning för att uppnå ett hållbart samhälle. Här kan digitaliseringen vara en påskyndare och ett stöd för nya beteenden. Till en del handlar det om att bättre integrera de fysiska och virtuella rummen i vårt samhälle, menar hon.

– Vi måste se digitaliseringen även på ett rumsligt sätt, därför tittar jag på detta utifrån ett gestaltningsperspektiv. Vi måste utforma våra virtuella rum lika öppna, demokratiska, transparenta och genusneutrala som vi strävar efter att utforma de fysiska rummen, säger Charlie Gullström.

Virtuella rum

Hon varnar för att vi inte tar de virtuella rummen på nog stort allvar, trots att de är lika viktiga mötesplatser som dagens torg och gator. Kanske till och med ännu viktigare i framtiden.

– Vi arkitekter är både vana och duktiga på att utforma gator och torg som platser där du kan mötas. Men arkitekter och designers behöver också ta sig an de virtuella rummen. Risken är annars att det vackra torget överges för att det inte är där vi möts. I framtiden måste dessa fungera bättre tillsammans.

Digitaliseringen är långtifrån enbart en teknikfråga, menar hon.

– Vi kan inte förändra beteenden, för att till exempel minska energiförbrukningen, genom att sätta upp fler sensorer. Det handlar om att stötta de boende för att de ska leva annorlunda. Där behöver vi tillgång till flera olika discipliner för att lyckas.

Viable cities

Bland de projekt hon är engagerad i finns det strategiska innovationsprogrammet för smarta och hållbara städer Viable cities. Programmet leds från KTH och är en del i att uppnå de svenska energi- och klimatmålen, och stärka förutsättningarna för en hållbar tillväxt.

Här är ett begrepp som cirkularitet centralt särskilt när det används om olika flöden i staden.

– Vi behöver se våra byggnader som en del av ett system. De kan till exempel användas för energilagring, med energiproduktion på taket och kanske ha matproduktion i källaren. Förändringen blir att vi ser dem som små fabriker i ett stort system som är staden.  

Tankesättet kallas urban symbios och kräver utveckling av nya affärsmodeller samt mer tvärvetenskapligt samarbete för att nå i mål.

– Om vi ser på staden ur det perspektivet blir arkitektens arbete ännu viktigare och värdefullt. Arkitekter måste finnas med under en byggnads hela livslängd, sida vid sida med dem som utformar de urbana systemen.

Redan idag rymmer KTH många former av centrumbildningar, mötesplatser och testbäddar. En tätare kontakt mellan dem kan betyda mycket för campus, menar hon.

– Min vision är att KTH blir ännu mer av ett Living lab i Stockholm, med ännu större möjligheter att mäta, lära och testa nya lösningar, tillsammans med olika aktörer som Stockholms stad, RISE och IVL. Dessutom kan de konstnärliga högskolorna på campus delta.

Text: Magnus Trogen Pahlén