Att gestalta offentliga miljöer tillsammans

Publicerad 2014-03-18

De offentliga miljöerna i samhället där olika människor möts är viktiga bland annat för att stärka demokratin. Genom att våga nytt och tänka annorlunda, exempelvis genom att arbeta med samtidskonst, kan man få in fler värden i våra gemensamma rum. När arkitekter, arkeologer, konstnärer och stadsplanerare ska samverka kring gestaltning av offentlig miljö uppstår både möjligheter och hinder. Maria Håkansson har studerat vad som krävs för att nå lyckade samarbeten.

Maria Håkansson forskar om hur olika yrkesroller samverkar kring miljö och hållbar utveckling. Vad händer när olika yrkesgrupper ska samverka kring gestaltning av offentlig miljö i plan- och byggprocesser? Vem ska komma till tals? Hur ska samarbetet organiseras?  Vem har kompetensen?  Det är ett brett kunskapsfält som rymmer konst, arkitektur, planering, byggande, förvaltning, juridik och sociala dimensioner.

- Det handlar inte i första hand om att skapa vackra miljöer, utan om att ställa svåra frågor om exempelvis segregation och olika gruppers relation till det offentliga rummet. Ambitionen i de studerade projekten har bland annat varit att skapa större social tillhörighet i ett bostadsområde, eller att skapa förnyelse av ett busstorg där grupper som hemlösa, ungdomar och . arbetspendlare kan samsas och med ambitionen att de också ska vara med i gestaltningsprocessen.

- Konstnärer anlitas för sin konstnärliga kompetens snarare än för att producera ett verk; en kompetens som kan komma in i plan- eller byggprocessen  utifrån och se världen på ett annat sätt, ställa andra frågor. Gestaltning av offentliga miljöer kan ibland fastna i vad Maria Håkansson kallar statytänkande, det vill säga att konstnären förväntas leverera en skulptur, gärna till ett torg eller park. Maria skulle gärna se att man arbetar med konstnärer på fler sätt och att samtidskonsten får ta mer plats i den offentliga miljön. Det kan exempelvis vara som en del av att driva processer eller genom temporära verk. Genom att låta gestaltningen innehålla eller resultera i en aktivitet kan man få människor att mötas och diskutera, och kanske ifrågasätta sina vardagsmiljöer och skapa ny mening och förståelse.

- Att se bortom en traditionell syn på offentlig konst och jobba på nya sätt kräver medvetna beställare, det vill säga att kommuner och fastighetsföretag redan i upphandlingen har koll på vad som krävs för att ta fram ett processorinterat verk.

Mycket tid måste avsättas för alla inblandade åt just samverkan. 

- Börja i tid, säger Maria vars erfarenhet är att det är en stor insats i uppstartsfasen när olika yrkesgrupper som inte tidigare samverkat ska göra det. Det tar tid att förstå varandras kompetenser och vad olika personer ska bidra med i det specifika projektet. Språkförbistringar kan uppstå och leda till att man har olika bild av vad man ska åstadkomma tillsammans.    Man kan också behöva lära nytt, till exempel en konstnär kan behöva lära sig hur den kommunala organisationen fungerar, eller att planeraren förstår vad antikvarier kan bidra till i tidiga skeden av planeringsprocessen.

Maria betonar vikten av att träffas. Kommunikation via ritningar och dokument kan inte ersätta att verkligen vistas på den plats man ska jobba med. 

- Men det handlar också om grundläggande projektledning. Att alla deltagare har tillgång till samma information är också en förutsättning. Om man i början inversterar tid i att prata igenom vad det är man vill åstadkomma kan man undvika fel och missförstånd som är bökiga att rätta till i slutet.

Maria som nyligen har presenterat sin rapport vid en konferens är glad över det stora intresset som finns från kommuner, fastighetsägare, myndigheter och olika yrkesgrupper.. Det verkar finnas ett stort sug efter inspiration och att höra hur andra jobbat. Resultaten från de tretton studerade projekten visar också på behov av att redan i utbildningen få prova att arbeta med andra studenter i exempelvis gemensamma projekt mellan arkitekter, förvaltare, byggare, planerare, konstnärer och andra med en framtida roll i samhällsbyggandet. Alla utbildningar behöver åtminstone förmedla att samverkan är en ofrånkomlig del av den framtida yrkesrollen, och att den också kräver speciella färdigheter. Sen ser behoven olika ut på olika utbildningar. Här har till exempel vårt Samhällsbyggnadsprogram en styrka i att bygga en bred förståelse hos studenterna för det kommande arbetslivet under de inledande åren. Men det finns framförallt ett behov av vidareutbildningar, där personer med olika yrkeskompetens och arbetslivserfarenhet kan vidareutveckla sina färdigheter i samverkan. Disciplinära gränser kan många gånger vara ett hinder för att de olika specialistkunskaperna till fullo ska komma till sin rätt.

Maria Håkansson är lektor vid Institutionen för samhällsplanering och miljö. Hon har skrivit rapporten Att verka tillsammans – erfarenheter från gestaltning av offentliga miljöer (pdf 3,6 MB) .

Lite fakta om regeringsuppdraget:

Rapporten är ett resultat av följeforskningen som KTH utfört i samband med regeringsuppdraget Samverkan om gestaltning av offentliga miljöer, på uppdrag av Arkitektur- och designcentrum, RAÄ, Statens konstråd och Boverket. Maria Håkansson har studerat hur offentliga miljöer gestaltas i 13  projekt i hela landet.

Text & bild: Maria Hult

Innehållsansvarig:infomaster@abe.kth.se
Tillhör: Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad (ABE)
Senast ändrad: 2014-03-18