Tekniken som slukar koldioxid

De före detta KTH-studenterna Henrik Karlssons och Lennart Byströms BECCS-projekt i delstaten Illinois, USA. Foto: University of Illinois.

NYHET

Publicerad 2019-12-10

Världens koldioxidutsläpp ska halveras till 2030 för att vara nere på noll 2050. Detta för att förhindra de värsta effekterna av temperaturhöjningar som riskerar orsaka bland annat både översvämningar och torka. Ett sätt att hantera överskottet på koldioxid i atmosfären är koldioxidavskiljning, teknik som på senare tid rönt stor uppmärksamhet i media. KTH-professorn Göran Finnveden berättar om vilka för- och nackdelar som finns.

Teknik för rening av koldioxid vid utsläppskällan består av tre olika delmoment. Dessa är avskiljning, transport och lagring. Man pratar om koldioxidavskiljning och lagring (CCS) samt koldioxidlagring från biomassa (BECCS). Dessa tekniker placeras vanligtvis i anslutning till större koldioxidkällor, som stora tillverkningsindustrier, för att samla in växthusgasen direkt där den uppstår.

Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys och vicerektor för hållbar utveckling på KTH.

Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys och vicerektor för hållbar utveckling på KTH, är positivt inställd till CCS som ett sätt bland flera att nå minskade utsläpp av växthusgaser.

– Det är ett alternativ som måste utforskas och antagligen är den nödvändig som en teknik för vissa typer av industriutsläpp. Hur stor roll CCS kan spela är omdiskuterat och det är ett av skälen att vi behöver utveckla det nu, så att man kan göra bättre bedömningar.

Den absolut största fördelen med CCS är att tekniken kort och gott minskar utsläppen av koldioxid. De potentiella nackdelarna, enligt Göran Finnveden, är flera.

– Tekniken kräver en del energi och andra resurser, och vi vet inte riktigt hur bra det funkar i stor skala eftersom detta inte är utforskat. CCS kan också användas som en ursäkt för att skjuta upp utsläppsminskningar redan idag, och det finns risker för läckage och att utsläppsminskningarna alltså blir mindre än beräknade. 

Skulle du kunna berätta mer om att CCS kan utnyttjas för det som kallas "Greenwashing"?

– Ja, det finns en risk att man pekar på det och säger: "Vi ska använda CCS. Det tar lite tid att utveckla, men sedan ska vi använda det och därför behöver vi inte göra så mycket för att minska utsläppen nu". Men samhället behöver göra både och. Utsläppen behöver minska - nu - och man behöver utveckla CCS och BECCS.

CCS och BECCS som tekniker är intressanta, menar KTH-professorn Göran Finnveden, men inte den enda lösningen. Foto: Jonn Leffmann.

Göran Finnveden tillägger att CCS kostar en slant, men inte särskilt mycket om man jämför med skadekostnaderna för koldioxid. Det är därför samhällsekonomiskt lönsamt att använda CCS.

– Men kostnaden är tillräckligt stor för att tekniken inte kommer att införas storskaligt av sig själv. CCS kräver styrmedel som leder till att det införs.

Ett av de länder som kommit en bit på väg när det gäller att samla in koldioxid och sedan lagra den är Norge. Detta är något landet gjort under en längre tid. Koldioxidavskiljning har skett vid Norges anläggningar för naturgasproduktion.
 
Hur ser då framtiden ut för CCS? Är det en temporär eller permanent lösning?

– Jag tror som sagt att det är en av flera lösningar som behövs och att det kan komma att användas långsiktigt. Fast egentligen tycker jag att BECCS är mer intressant. Det är en av de få tekniker vi har för att ta bort koldioxid ur atmosfären och skapa negativa utsläpp. Det kommer samhället också att behöva.

Text: Peter Ardell

För mer information, kontakta Göran Finnveden på 08 - 790 73 18 eller goran.finnveden@abe.kth.se.

Faktaruta

  • * Förutom CCS finns det flera andra sätt att samla in koldioxid från atmosfären. Ett av dem är BECCS, Bio-Energy with Carbon Capture and Storage (Koldioxidlagring från biomassa på svenska). Tekniken har delvis sitt ursprung på KTH då Kenneth Möllersten under tiden som doktorand på universitetet i början av 2000-talet jobbade med att tillämpa avskiljning och lagring av koldioxid tillämpat på utsläpp från biobränslen. BECCS ger till skillnad från vanlig CCS-teknik ett minusresultat vad gäller koldioxid.
  • På KTH jobbar bland annat KTH-forskarna Kåre Gustafsson och Fabian Levihn med BECCS-tekniken. Båda forskarna har en koppling till Stockholm Exergi, ett lokalt energibolag som ägs till lika delar av Fortum och Stockholms kommun. Stockholm Exergi är ett av de företag som planerar för en BECCS-anläggning i Sverige under de närmsta åren. Dock är inget klart ännu.
  • Biorecro, grundat av de tidigare KTH-studenterna Henrik Karlsson och Lennart Byström, är ett av de svenska företag som under ett antal år arbetat med BECCS-tekniken. Bland annat har Biorecro varit involverade i världens första BECCS-projekt  i delstaten Illinois, USA. Det första tonnet koldioxid i denna anläggning lagrades den 4:e november 2011 och sedan dess har kapaciteten utökats till 1 000 000 ton per år.