Milstolpe för arbetet med elektrifieringsstrategin

Mötet inleddes av energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman som hälsade välkommen. Han lyfte fram att elektrifieringen allt mer är på agendan och där är elektrifieringsstrategin viktig för att dra upp de stora linjerna samtidigt som den ska innehålla konkreta åtgärder på kort och lång sikt. Han betonade även behovet att planera för en möjlig fördubblad elanvändning till 2045 och att halvera ledtider för nya elnät.  

Därefter sammanfattade Truls Borgström, som är samordnare för elektrifieringsstrategin, läget. Under vintern har arbetsgruppen för elektrifieringsstrategin analyserat elektrifieringen ur ett helhetsperspektiv. Gruppen har samtidigt haft ett stort antal intressentdialoger regionalt, med näringslivet som elektrifieras, med energibranschen och med övriga intressenter. Mötet den 30 mars var en avslutning på förstudien och framöver väntar en fördjupningsfas med fokus på åtgärder inför planerat regeringsbeslut senast 29 oktober 2021.

Elektrifiering i ett 2030 och 2045-perspektiv

Anna Andersson från Energimyndigheten, Kristin Brunge från Svenska kraftnät och Hanna Eklöf från Trafikverket presenterade uppdaterade scenarier för utvecklingen av elbehovet. Elektrifieringen av transporter, men framförallt de planerade industrisatsningarna gör att Sverige står inför ett kraftigt ökat elbehov. Osäkerheterna är dock stora och elbehovet 2045 varierar mellan 164 - 286 TWh (vilket kan jämföras med drygt 140 TWh i dag) i myndigheternas aktuella scenarier. Elektrifieringen ger ett annat kraftsystem än idag med stort behov av både överföringskapacitet och mer användarflexibilitet i systemet. Även uppskattningar om behoven för elektrifierade transporter presenterades. 

Stefan Savonen, energidirektör på LKAB, presenterade företagets enorma planer för fossilfri järnsvampstillverkning som kan ge ett ökat elbehov motsvarande ca 40 procent av hela Sveriges elanvändning idag. Men samtidigt kan det minska utsläppen i andra länder med motsvarande tvåtredjedelar av Sveriges samlade utsläpp.

Markus Wråke, Vd Energiforsk, breddade perspektivet med en internationell utblick och underströk bland annat att Sverige står inför ett vägval när det gäller vätgas och elektrobränslen, som kommer bli viktiga komponenter för hela Europas energisystem.

Sverige elektrifieras från norr till söder

Oskar Kvarnström, Infrastrukturdepartementet, presenterade vad som framkommit vid arbetsgruppens regionala dialoger om elektrifieringen av transporter och industri samt resultat från en enkätstudie som länsstyrelserna svarat på. Elektrifieringen sker regionalt, och den övergripande bilden är att för många län är elektrifieringen väldigt högt på agendan och det finns stora möjligheter för klimatomställning och regional utveckling men också stora utmaningar i form av bl.a. nätkapacitetsbrist, långa ledtider, intressekonflikter och lokal elproduktion. Den mest prioriterade frågan är att stärka samordningen och planeringen regionalt för den fortsatta elektrifieringen.

Joachim Nordin, koncernchef Skellefteå Kraft, berättade om proaktivt arbete med bland annat nätutbyggnad som möjliggjort stora nyetableringar (Northvolt) och om ett femdubblat uttagsbehov till 2030 i Skellefteåregionen. Han lyfte fram behov av stora nätförstärkningar framöver, vattenkraftens potential och menade att vi står inför en helt ny tillväxtera som avgörs av tillgången på el.

Anneli Hulthén, landshövding i Skåne, berättade om situationen i södra Sverige med utmaningar när det gäller elförsörjningen där de akuta problemen tycks ha avvärjts, men där utmaningar kvarstår framöver. En skånsk effektkommission har tillsatts för att förbättra förutsättningarna för elektrifieringen.

Målbild och förslag på inriktning för fortsatt arbete

Truls Borgström presenterade den övergripande målbilden för strategin samt de tolv punkter för en framgångsrik elektrifiering som arbetsgruppen har tagit fram. Det kan du läsa mer om här.

Förslaget välkomnades brett av de inbjudna talarna som en bra inriktning och helhet för det fortsatta arbetet och deltagarna höll med om varandras inspel. Stöd uttrycktes generellt till förslaget på en ny planeringsram. Vissa specifika perspektiv lyftes fram som särskilt viktiga och några kanske saknades.

Gunilla Andrée, tf Vd Energiföretagen, välkomnade den politiska signal som planeringsramen innebär, en dubblerad elanvändning var inte i överkant. Hon betonade vidare vikten att diskutera hur kostnaderna för elektrifieringen fördelas, vikten av systemsyn och dialog med kunderna, att inte mikro-styra på energieffektiviseringsområdet, att säkra tillräckliga resurser i Regeringskansliet och hon såg fram emot detaljer i nästa steg.

Lina Håkansdotter, avdelningschef Svenskt Näringsliv, betonade bland annat att fokus bör vara på scenarier som ger fossilfrihet, att elförsörjningen ska utgöra en konkurrensfördel genom konkurrenskraftiga elkostnader och leveranssäkerhet, att kostnaderna bör vara i fokus i de olika delarna och för helheten, att planeringsramen behöver tydliggöras med risk att låsa fast sig vid en viss nivå. Hon ville även ha ett tydligare omvärldsperspektiv och inkludera en myndighetsöversyn och lyfte fram betydelsen av att elproduktionen är effektiv, sett till tex. ytanvändning och energidensitet.

Johanna Lakso, Vd Power Circle, lyfte fram utmaningen med hastigheten i det som sker och och behovet av att använda de resurser vi har så effektivt som möjligt. Att ha bättre information om hur nätkapaciteten ser ut i våra elnät blir viktigt, liksom kompetensförsörjningen där energibranschen fortsatt behöver jobba med jämställdhet för att attrahera talang och kompetens framåt.

Kristina Östman, energisakkunnig Naturskyddsföreningen, välkomnade det breda greppet. Det var klokt med en ambition när det gäller planeringsramen, då elsystemet inte ska begränsa elektrifieringen, men hon betonade samtidigt effektiviseringspotentialen i alla sektorer. Hon tog även upp möjligheterna till ökad samexistens med andra intressen vid den förväntat stora utbyggnaden av vindkraft, där det även var viktigt att peka ut områden som var mer eller mindre lämpliga.

Lina Bertling Tjernberg, professor KTH, önskade ett tydligare internationellt perspektiv på utvecklingen i Sverige och välkomnade särskilt punkten om trygg energiförsörjning. Bredden på forskningen som rör elektrifieringen hade synts på workshop med akademin och var viktig att dra nytta av – teknik, teknikhistoria, nationalekonomi, med mera.

Svante Axelsson, samordnare för Initiativet Fossilfritt Sverige, ansåg att de tolv punkterna fullt ut speglade de 22 färdplanerna som tagits fram. En vätgasboom bygger på mycket låga elpriser och Sverige kommer att få konkurrens. Han lyfte fram vikten av berättelsen som motivationskraft, för tillit och trovärdighet vilket minskar risk och ökar investeringslust. En elektrifieringsplan behövdes för elnätet och KOMET:s förslag kan snabba på ledtider. Han lyfte även fram havsbaserad vindkraft, nätavgifter (hur dyrt blir det?) och att samverkan är vägen framåt.

Mötet avrundades av Anders Ygeman som sammanfattade de övergripande budskapen från mötet. Här nämndes bland annat att elsystemet ska fortsätta utgöra en unik fördel för Sveriges konkurrenskraft, att vi nu tar höjd för en fördubblad elanvändning och sätter ett mål om att halvera ledtider för elnät samt att vi ska fortsätta lita till teknisk utveckling och marknadens dynamik.

Strid ström av frågor

Under hela mötet nyttjades även kommentarsfältet flitigt av deltagarna för kommentarer och frågor. De ämnen som diskuterades var myndigheternas scenarier, elektrifierade transporter och behov av laddinfrastruktur för både personbilar och tung trafik, säkerhetsfrågor och totalförsvarets roll för elektrifieringen, hur effektivisering och flexibilitet samspelar med elektrifieringen, samt vätgasens roll i ett framtida energisystem. Det kom även in kommentarer riktade till olika punkter i strategins 12-punkter, bland annat behovet av målbilden och att förtydliga roller och ansvar, samt hur målet om halverade ledtider kan mötas och om det inte borde vara mer ambitiöst än så.