Till innehåll på sidan
Till KTH:s startsida

Change and inertia in the development of Swedish engineering education

The industrial stakeholder perspective

Tid: Fr 2020-06-05 kl 13.00

Plats: https://kth-se.zoom.us/webinar/register/WN_0MG9EB_dSuuhnvezU1O1aw - http://Vid fysisk närvaro eller Du som saknar dator/ datorvana kan kontakta service@itm.kth.se, Stockholm (English)

Ämnesområde: Teknikvetenskapens lärande och kommunikation

Respondent: Per Fagrell , Lärande, HEOS

Opponent: Professor Jennifer Case, Virginia Tech

Handledare: Professor Lars Geschwind, Organisation och ledarskap, Lärande; Docent Anders Broström, Centrum för studier inom vetenskap och innovation, CESIS, Nationalekonomi

Exportera till kalender

Abstract

I den här avhandlingen har utvecklingen av högre utbildning i Sverige, särskilt ingenjörsutbildning, undersökts ur externa intressenters perspektiv. Industrin har länge varit en viktig extern intressent i utvecklingen av yrkesinriktad högre utbildning, inte minst inom teknisk utbildning. Representanter för industrin och andra avnämare efterlyser kontinuerligt en utveckling av utbildningar i syfte att förbereda studenterna för ett ständigt förändrande yrkesliv. Forskare inom högre utbildning har gått så långt som att hävda att arbetsgivarna är de definitiva intressenterna inom högre utbildning idag. Samtidigt har det också hävdats att ingenjörsutbildning och dess institutioner är, och alltid har varit, ganska långsamma, till och med ointresserade, av att svara på externa uppmaningar till förändring. Dessa delvis kontrasterande synpunkter ligger till grund för en studie av industrins roll i förhållande till de olika strategier som universitet och högskolor kan använda gentemot externa krav på förändring. Följaktligen ställs den övergripande forskningsfrågan: Vilken typ av roll har en extern intressent som industrin i utvecklingen av ingenjörsutbildning?

Avhandlingens konceptuella ramverk bygger dels på organisationsteoretisk litteratur om kontinuitet och förändring samt svarsstrategier på externa krav på förändring, dels på forskning om samverkan mellan universitet och företag samt kvalitets- och programutveckling. De huvudsakliga teorierna som används i avhandlingen är dock intressentteori och intressentanalys. I den modell för intressentanalys som valts utgör bedömningen av intressenters makt, legitimitet och enträgenhet (urgency) grunden för analysen.

Empiriskt baseras avhandlingen på tre studier som har genererat fyra artiklar. Studierna representerar olika situationer där externa intressenter har haft möjlighet att påverka högre utbildning. Alla tre studierna har en tolkande och kvalitativ metodologi, med semistrukturerade intervjuer som bas för datainsamlingen, i den andra studien kombinerat med historiska dokumentstudier. För att rama in studierna i sitt historiska sammanhang presenteras en historisk översikt över utvecklingen av ingenjörsutbildningen i Sverige. Översikten fokuserar på ett antal händelser då relationerna mellan industrin och utbildningsanordnarna har förändrats.

Avhandlingen visar att industrin historiskt sett har varit en inflytelserik aktör gentemot ingenjörsutbildningen och att de fortfarande är en viktig intressent, men att högskolorna numera måste ta hänsyn till fler intressenter, inte minst studenter och andra branscher. Påståenden i internationell forskningslitteratur om att arbetsgivarna är de definitiva intressenterna inom högre utbildning verkar inte stämma i ett svenskt sammanhang, åtminstone inte så som det analyserats i denna avhandling. Detta kan delvis förklaras av att det skett en förskjutning bort från att viktiga beslut om utveckling av högre utbildning tas på central nationell nivå, vilket gör att tidigare strukturer hur intressenter utövar sitt inflytande har blivit mindre verkningsfulla.

Viktiga beslut om ingenjörsutbildning har i Sverige flyttat från en nationell och centraliserad nivå till både en internationell nivå, exemplifierat av Bologna-processen och det globala kvalitetssäkrings- och utvecklingsprogrammet som kallas CDIO[1], och samtidigt till en lokal nivå tack vare en långtgående autonomiprocess för högskolor i Sverige. Detta kan ses som en divergerande trend jämfört med internationella sammanhang, särskilt i engelskspråkiga länder där det internationella ackrediteringsavtalet Washington Accord fungerar som grund för kvalitets- och programutveckling för ingenjörsutbildningar. Washington Accord är starkt påverkat av ackrediteringssystemet för ingenjörsutbildning i USA, ABET, där representanter för arbetsgivarna har en stor inverkan. Det kan ifrågasättas om industribranschernas företrädare i Sverige har uppmärksammat denna förändring i beslutsprocessen för ingenjörsutbildningar. När det gäller tidigare påståenden om att ingenjörsutbildningen och dess institutioner inte hörsammar externa krav på förändring, avslutar avhandlingen med att hävda att universitet och högskolor både reagerar och agerar, men inte alltid på det sätt externa intressenter förväntar sig eller vill. Externa intressenter måste vara uthålliga i sin strävan efter utveckling av ingenjörsutbildningarna, men de kan behöva anpassa och omfördela sin uppmärksamhet till både ett internationellt och lokalt sammanhang.

[1] CDIO: Conceive-Design-Implement-Operate

urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-273297