Till innehåll på sidan

Sharing The Design Authorship Of Sustainability

Towards co-creation of sustainable transport systems and practices

Tid: Ti 2021-12-07 kl 10.00

Plats: Brinellvägen 26

Videolänk: https://kth-se.zoom.us/j/61500195477

Språk: Engelska

Ämnesområde: Maskinkonstruktion

Respondent: Liridona Sopjani , Integrerad produktutveckling, Integrated Product Development

Opponent: Professor Sampsa Hyysalo, Aalto University

Handledare: Professor Sofia Ritzén, Integrerad produktutveckling; Jenny Janhager Stier, Integrerad produktutveckling

Exportera till kalender

Abstract

All separation av teknik och samhälle kan hävdas vara konstlad. Tekniska materialsystem är sammanflätade med mänskligt vardagsliv och sätt att leva, värderingar och trossystem bland annat. När vi designar och utvecklar nya tekniska system, utformar vi också möjligheter för nya sätt för människor att leva i sin vardag. Engagemanget från de människor för vilka nya hållbara system är avsedda och som kommer att använda och konsumera de nya systemen är därför avgörande för både de industrier och samhällen som strävar efter att minska koldioxidutsläpp, energianvändning och överkonsumtion av materialresurser. Människor är inte bara en resurs i design, och de är inte bara användare eller konsumenter av teknik. Snarare är de kunniga och föränderliga subjekt med komplexa vardagliga liv, som kan (om)formatera de befintliga ohållbara systemen mot hållbara på flera sätt såväl genom flera identiteter som roller. Människor är medskapare av levnadssätt och av de tekniska systemen som stöder dem.

Den här avhandlingen handlar om samskapande (co-creation), ett design- och utvecklingssätt för att försöka dela författarskapet i att designa och utveckla för hållbarhet och driva kollektiv omställning. Syftet med denna undersökning är att studera hur flera aktörer tillsammans kan designa och utveckla hållbara system och att studera de potentiella resultaten av ett sådant tillvägagångssätt i att stödja omställningen. Kontexten för studien är främst transportsystem i sin betydelse av socialt kritiska system som stödjer vardagen. Socialt kritiska system innebär de produkter, tjänster och teknologier som mänskliga aktiviteter i vardagen är beroende av. Studien tar ett tvärvetenskapligt perspektiv genom att överbrygga deltagande, demokratiska och inkluderande designmetoder och innovationsstudier för att utveckla teori mot samskapande av nya hållbara system. Sex individuella artiklar bifogas som presenterar empiriska resultat från tre forskningsfall som upprättats som levande laboratorier (Living Labs) i verkliga boende- och arbetsmiljöer och som involverar flera olika privata och offentliga aktörer. En forskningsdesign med både kvalitativa och kvantitativa metoder har använts för att samla in och analysera empiriska data.

Sex huvudsakliga resultat lyfts fram och diskuteras: 1) Formen för att engagera användare definierar vem som samskapar nya hållbara system; 2) Både användare och icke-användare bidrar till att samskapa nya hållbara system med olika intensitet; 3) Användare drivs av liknande intressen som utvecklare för att samskapa nya hållbara system; 4) Gemensamt formspråk förenar samskapandeprocessen och aktörer; 5) Samskapande genererar lärande och strategisk riktning; och 6) Samskapande fördjupar människor i beteendeförändringar genom att utsätta dem för möjligheterna till förändring. Baserat på resultaten dras tre huvudsakliga slutsatser: För det första är att människor kan vara involverade på många sätt oavsett om de använder eller inte använder ett nytt system. Genom sin användning eller icke-användning kan människor ge riktning åt nya hållbara system, och genom att varje inblandad eller oengagerad person gynnar ett nytt system både positivt och negativt skapar både användare och icke-användare hållbara system. Denna avhandling finner att involvering i samskapande varken är binärt eller en engångsföreteelse. Det är snarare ett spektrum som kännetecknas av olika intensitet när det gäller hur individer fördjupar sig i och under en process. För det andra är genererar samskapande flerdimensionellt lärande och strategisk riktning för alla inblandade parter. Dessutom fördjupar det människor i beteendeförändringar genom att exponera dem för möjligheter till förändring, vilket skapar förtroende för nya energieffektiva och koldioxidreducerande alternativ, validerar den logistiska användbarheten av nya hållbara system och dess verkliga effekter, och stimulerar ytterligare engagemang i ny hållbar systemutveckling. För det tredje är tillvägagångssättet för samskapande fortfarande nytt i praktiken och visar sig vara utmanande ur en ledningssynpunkt när gemensamma visioner och mål inte är tillräckliga för att samordna intressenter. Resultaten tyder på att gemensamt formspråk, som använder både kognitiva och fysiska verktyg för att underlätta samskapande för användare och andra intressenter, anpassar och stödjer samskapande. 

Slutligen ger denna avhandling empiriskt stöd för att människor på ett meningsfullt sätt kan vara delaktiga i att skapa möjligheter och möjligheter till förändring, vilket utmanar de nuvarande mekanismer som används för att påverka samhälleliga beteendeförändringar, t.ex. incitament och nudging. Det antyder att design kan främja närvaron av människor för vilka de designade systemen är avsedda, och göra det på platser där de är kontextualiserade, t.ex. installation av protodesign i verkliga boende- och arbetsmiljöer. Genom involvering av olika användare och icke-användare visar samskapande sig vara helt nödvändigt, inte bara för att utveckla nya transportsystem, utan också för att öka tillgängligheten för hållbara transportinnovationer. Ett ökat engagemang i design och utveckling av nya system skulle kunna bidra till att av-legitimera deltagande i de gamla systemen.

urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-304949