Autonomous, yet Aligned

Tid: Fr 2019-10-04 kl 10.00

Plats: Kollegiesalen, Brinellvägen 8, Stockholm (English)

Ämnesområde: Industriell ekonomi och organisation

Respondent: Gisela Bäcklander , Industriell Management

Opponent: Docent Petra Bosch-Sijtsema, Chalmers University of Technology

Handledare: Professor Matti A. Kaulio, Industriell ekonomi och organisation, Industriell Management; Doktor Calle Rosengren, Lunds Universitet; Docent Max Rapp Ricciardi, Göteborgs Universitet

Abstract

Följande avhandling bidrar till teorier om ledning av kunskapsarbete på mikronivå, genom att undersöka självledarskap i kunskapsarbete och organisatoriska försök att främja det på individ- och teamnivåer. Det empiriska materialet är insamlat i kontexter av innovativ mjukvaruutveckling, konsulter, och aktivitetsbaserat arbetssätt; metoden är företrädesvis djupintervjuer och tematisk analys, och i papper IV enkät och statistisk analys. Den övergripande forskningsfrågan har varit: Hur kan organisationer stödja hållbart och produktivt självledarskap hos sina anställda?

   I papper I framträder en förmåga att “se” vilket arbete som skulle göras. Det antyder att situationellt omdöme och uppmärksamhet är nyckelingredienser i vad som slutligen ses som framgångsrikt självgående eller självledarskap hos anställda. I papper II indikerar kunskapsarbetare själva att en förväntan att kunna ”utläsa” chefens/omgivningens krav som något som bidrar till ett internaliserande av krav och att man ser sig själv som källan till stress. Konsulterna i studien uttryckte en tro på interna själv-disciplinära strategier av en mer reaktiv natur som det som skulle göra dem mer självledande. I själva verket så visade deras berättelser istället på att det snarare var mer externa och proaktiva strategier (att välja eller ändra arbetsmiljön) som fungerade bäst i praktiken, vilket rimmar väl med den forskning om begränsade resurser för självreglering som publicerats på senare tid.

   Baserat på papper I & II så undersöker papper IV kvantitativt hypotesen att ha god tillgång till arbetsrelevant information (“information richness”) skulle ha ett starkare samband med lägre kognitiv stress, och bättre prestation, är de interna och självfokuserade strategier som förordas i det etablerade konceptet och måttet self-leadership (självledarskap). I synnerhet i en kontext av aktivitetsbaserat arbete, där medarbetarna själva har stark möjlighet att bestämma hur, var, när, och med vem de utför arbete. Hypoteserna bekräftades i stort, vilket tyder på att när organisatoriska situationer inte kan konfigureras starkt, till exempel eftersom den bästa arbetsprocessen inte är känd, eller för att innovation eller olika samarbeteskonstellationer krävs, så behöver de berikas så att den orientering och om-orientering som anställda behöver göra inte blir för belastande för den enskilda och försämrar kognitiv funktion och prestation.

   Papper III är en fallstudie av agila coacher (AC) på Spotify och hur de praktiserar ett underlättande ledarskap (”enabling leadership”), en central, balanserade kraft inom complexity leadership theory (Uhl-Bien, Marion, & McKelvey, 2007). Coacher praktiserar underlättande ledarskap genom att öka kontext-känsligheten hos andra, genom stöd till andra ledarroller, genom att etablera och förstärka enkla beslutsprinciper, observera gruppdynamik, synliggöra motsättningar och underlätta och uppmuntra konstruktiv dialog. AC som komplexitetsledare värderar att vara närvarande, observera och reagera i ögonblicket. Fynden antyder att den flexibla struktur som en uppmärksam coach bidrar med kan vara ett fruktsamt sätt att navigera och balansera autonomi och målstyrning, att ha en gemensam riktning.

Omformuleringen av konceptet självledarskap i den här avhandlingen pekar på vikten av att, som individ, 1) kunna navigera ”svaga” situationer och att se eller skapa sina egna arbetsuppgifter på ett sådant sätt som gör ett värdefullt bidrag till organisationen, och 2) ha möjligheten att avlasta kognitiva krav på sin miljö i bred mening. Att stödja självledarskap innebär i så fall att stödja dessa två huvudmekanismer. Och med ett resursperspektiv kan vi säga att organisationer kan erbjuda stöd genom att bygga eller erbjuda resurser av olika slag, som i sin tur låter medarbetare ha mer kvar av sina interna, personliga resurser för de tillfällen då de verkligen behövs.

urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-257775

Innehållsansvarig:infomaster@itm.kth.se
Tillhör: Skolan för industriell teknik och management (ITM)
Senast ändrad: 2019-09-06