Jämställdhetsarbete styrs av kultur – inte behov
Hur man arbetar med jämställdhet och mångfald i teknikintensiva, mansdominerade miljöer styrs av kulturen – inte av vad som behöver göras. Det visar en ny doktorsavhandling från KTH.
Erika Blomstrand är doktorand vid Institutionen för Industriell ekonomi och organisation (INDEK) och har kartlagt jämställdhets- och mångfaldsarbete i teknikintensiva och mansdominerade organisationer. I hennes avhandling Shaped by Culture - Gender Equality Practices in Male-Dominated, Technology-Intensive Contexts granskas ett svenskt tekniskt universitet som utbildar ingenjörer samt organisationer i den svenska fintechbranschen, dvs. företag som utvecklar finansiell teknologi så som digitala betallösningar och banktjänster.
Hon har velat förstå hur organisationskulturen påverkar arbetet med jämställdhet och vad som händer när män försöker förändra dessa kontexter inifrån. I sin avhandling refererar hon till både jämställdhets- och mångfaldsarbete under begreppet jämställdhetspraktiker.
Vad kännetecknar jämställdhetspraktiker i mansdominerade teknikmiljöer, och vilka utmaningar finns?
– I de miljöer jag har studerat styrs jämställdhetspraktikerna i hög grad av kulturen snarare än av en analys av vad som faktiskt behöver förändras. De initiativ som får gehör och resurser är ofta sådana som passar in i organisationens befintliga värderingar och prioriteringar. Jämställdhetspraktikerna blir därför lätt något som ska ”passa in” snarare än något som utmanar organisationens grundläggande maktordningar och sätt att fungera.
Hur praktiseras jämställdhet i de kontexter du lagt under lupp?
– I teknisk högre utbildning handlar arbetet om att förändra själva kunskapen, dvs vad ingenjörsstudenter lär sig och hur. Som att föra in genuskunskap i utbildningen och därmed utmana vad som räknas som relevant ingenjörskunskap. I fintechindustrin fokuserar man främst på underrepresenterade grupper, med en tanke om att ökad mångfald i organisationen, och framför allt i den tekniska utvecklingen, bidrar till innovation och tillväxt. Gemensamt för de båda miljöerna är att initiativen tenderar att formas av vad som uppfattas som kulturellt accepterat.
Vad bidrar till fortsatt ojämställdhet?
– Organisatoriska logiker, normer och kunskapsideal spelar en avgörande roll i alla organisationer där ojämställdhet upprätthålls över tid. I de miljöer jag har studerat finns starka normer kring vad som är ”riktig” kunskap och vem som anses vara en legitim förändringsaktör. Dessa normer är tätt sammankopplade med män och maskulinitet. Det påverkar vilket motstånd initiativen möter, vem som lyssnas på och vem som anses lämplig att leda förändringsarbetet. Normerna är sällan uttalade vilket gör dem svåra att utmana. Forskning om, och praktiskt arbete för ökad jämställdhet i organisationer har länge gjorts av kvinnor som ofta möter motstånd. När män är förändringsaktörer får de i stället beröm, legitimitet och handlingsutrymme – så länge de inte utmanar kulturen för mycket.
Hur kan jämställdheten främjas?
– Organisationer behöver göra en analys av vad problemet med ojämställdhet faktiskt är. Men samarbete är viktigt. När personer med olika kompetens och makt samarbetar för ökad jämställdhet kan man skapa bättre förutsättningar för förändringsinitiativen än när ansvaret vilar på en enskild person. Organisationer måste också vara medvetna om att kulturen formar förändringsarbetet och aktivt utmana de normer och hierarkier som avgör vad som anses möjligt och legitimt. Utan kritisk reflektion riskerar välmenande initiativ att reproducera ojämställdheten de försöker motverka.
Hur har din tid som doktorand varit?
– Det har stundtals varit utmanande men också bland det mest givande jag har gjort i mitt liv. Det är en ynnest att på arbetstid få fördjupa sig i ett ämnesområde som man tycker är spännande och att få göra den resan tillsammans med så ambitiösa och drivna kollegor.
– Jag började precis när KTH stängde ner på grund av covid-19, så starten var kanske inte helt optimal. Att lära känna nya kollegor via inbokade fikastunder på Zoom är inte det roligaste sättet att bygga relationer. Det skapade också en osäkerhet kring hur jag skulle få tillgång till empiriskt material när det var svårt att komma in i organisationer fysiskt.
Något särskilt som du tar med dig?
– Framför allt tar jag med mig alla de fantastiskt kloka och inspirerande människor jag har mött under mina år som doktorand. Det är fantastiskt hur mycket expertis som finns samlad här och hur mycket man kan lära sig bara genom att vara nyfiken och lyssna. Jag fortsätter att undervisa i olika civilingenjörsprogram på KTH och arbeta med KTH:s forskningscenter InspireLab som möjliggör forskning om inkluderande teknologi för ökad jämställdhet.