Så fixar Maskinkonstruktion smittskyddet
Studenterna är i stor utsträckning tillbaka på campus. Men coronapandemin är inte över. Hur gör man för att minimera risken för smitta när verksamheten drar igång igen? På Institutionen för Maskinkonstruktion (MMK) har personalen jobbat stenhårt för att ta fram skyddsrutiner inför terminsstarten.
På MMK, i kanten på Lill-Jansskogen och längst bort på campus, finns ett 40-tal lokaler för undervisning av institutionens studenter. En stor andel av undervisningen sker i de egna lokalerna, här finns prototyprum, verkstäder, projektrum, lab, lödrum, mötesrum och lektionssalar. Och alla ska funka - trots restriktioner – nu när studenterna är tillbaka.
– I normalfallet brukar vi ha uppåt 200 studenter på plats samtidigt i huset, men i höst har vi anpassat så att alla 40 lokalerna är i bruk men vi ser till så att inte alla är på plats samtidigt. Vi har minskat maxantalet per lokal till ca en tredjedel av vad som är brukligt och genom att använda tidsslottar kan studenter antingen turas om eller spridas ut i lokalerna bredvid, säger Marin Edin Grimheden, prefekt och den som koordinerat corona-planeringen ur ett säkerhetsperspektiv.
– Det kan vara enkelt att säga att undervisningen ska digitaliseras eller genomföras på distans, men under våren blev det uppenbart att all undervisning inte gick att digitalisera. Därför behöver vi fatta egna beslut och införa egna rutiner.
Utgångspunkten är att alla studenter ska känna sig trygga med att det går att hålla ett avstånd på 1,5-2m till samtliga andra personer i huset.
– Vid några specifika experiment kan vi inte hålla detta avstånd, där har vi tagit hjälp av medicinsk expertis för att utveckla rutiner där studenter använder visir, handskar och ytdesinfektion under överinseende av ansvarig lärare. Vi får väldigt bra stöd av Servicecenter som tre gånger i veckan fyller på handsprit, handskar och desinfektionsmedel i alla våra 40 undervisningslokaler.
Under hela våren tillverkade KTH visir åt sjukvården. Nu i sommar och höst har MMK också tillverkat egna visir för att kunna genomföra vissa kritiska moment i undervisningen.
Lokalerna är bokningsbara via ett externt bokningssystem, så alla kan se var det riskerar att samlas mycket folk och studenterna har access dygnet runt och uppmanas att använda kvällar och helger för att undvika rusningstrafik både på SL och i huset.
– Under de senaste två veckorna, bland annat under mottagningen av studenter i årskurs ett, har det blivit tydligt att den absoluta majoriteten av studenterna inte följer avståndsrekommendationerna på campus. Oron hos lärarna har därför ökat. Om vi har tusentals studenter på campus som inte följer avståndsrekommendationer så blir det än viktigare hur vi själva agerar, och speciellt i interaktionen mellan lärare och studentgrupperna. Vi har därför separerat miljöerna i huset så att ingen rör sig i områden där man inte behöver vara.
Studierektor Gunilla Ölundh Sandström har också jobbat hårt med de nya skyddsrutinerna för att kunna få till undervisning på campus. Vilken typ av undervisning är det då som inte funkar på distans?
– På MMK undervisar vi till stor del i ämnen inom konstruktion och design. Denna verksamhet är ofta kreativ, divergent, skapande och följer sällan traditionella metoder. Vi vill att våra studenter ska experimentera, skapa, greja, testa och utmana sig själva och varandra. Detta bygger på teamwork och hands-on. Det är svårt att genomföra på distans, även om vi lägger handledning och mer formella projektmöten i zoom, men lärandeprocessen är i mycket en social process, säger Gunilla.
– Den övergripande socialiseringen in i ingenjörsrollen diskuteras inte så mycket. Vi vill utbilda de ingenjörer som ska leda utvecklingen framöver, och vi tror att det är kritiskt att de kullar vi nu utbildar får samma förutsättningar till detta som andra - från förmågor i sociala interaktioner till ingenjörsmässiga färdigheter. Just förmågor och färdigheter i ingenjörskonst försvinner lätt från lärandemål i digitaliseringsivern.
Precis som alla forskarmiljöer på KTH har MMK medarbetare från hela världen. Gunilla Ölundh Sandström berättar att olika personer under våren utgick från olika rekommendationer.
– Då Sveriges approach har varit annorlunda än många andra länder så har det ofta varit en stor del av medarbetarna som valt att följa andra, mer strikta, rekommendationer. Det har därför varit viktigt att hitta en gemensam grund att stå på.
Text: Anna Gullers