The relevant university: African universities and innovation in times of transition

QC 20241126

Abstract

Studier av högre utbildning och innovationsstudier är båda viktiga för att förstå universitetets roller i innovation, särskilt i Afrika, där universiteten strävat efter att anta innovation som ett av sina uppdrag. Dessa forskningsområden interagerar dock sällan med varandra, vilket gör det svårt att förstå innovation. Denna avhandling tar sig an detta genom att kombinera policystudier, universitets- och innovationshistoriska studier samt studier av högre utbildning. En central utgångspunkt är att vi för att förstå innovationsarbetets plats i afrikanska universitet behöver titta på den högre utbildningens utveckling över tid.

På en kontinental nivå försöker avhandlingen förstå varför Afrikanska unionen utformade strategier och policy för vetenskap, teknik och innovation, samt hur denna kontinentala instans ser på universitetens roll i innovation. På nationell och institutionell nivå ligger fokus på att förstå hur innovationspolitik för universiteten har utvecklats i två afrikanska länder: Kenya och Moçambique. Den övergripande forskningsfrågan är: hur blev innovation en prioritet vid universiteten söder om Sahara? Avhandlingen undersöker också utmaningarna med att genomföra innovationsprojekt och driva tekniköverföring i Afrika, med särskild tonvikt på Eduardo Mondlane University i Moçambique. Särskild uppmärksamhet ägnas åt universitetens roll i högprofilerade utvecklingsprojekt inom jordbrukssektorn som pågått under en längre tidsperiod.

Sammanfattningsvis använder jag historisk metod för de fyra empiriska studierna som ligger till grund för avhandlingens fyra artiklar. Denna består i att samla in och undersöka dokument, register och arkiv som rör utvecklingen av innovationspolicy och strategier från Afrikanska unionen (AU), University of Nairobi (UoN) och Eduardo Mondlane University (UEM). Jag studerar också litteratur om innovationspolicy vid afrikanska universitet, genomför fallstudier på både kontinental (AU) och nationell nivå (UoN och UEM), intervjuar nyckelpersoner som varit involverade i utformningen och revideringen av innovationspolicy vid båda universiteten, och genomför fokusgruppsdiskussioner. Jag använder ett historiskt angreppssätt för att fastställa när, varför och hur innovationspolicy blev ett fokusområde vid UoN, UEM och i AU. Jag kartlägger också tidigare händelser som visar när och hur dessa universitet började utveckla sin roll inom innovation och sina innovationspolicyer.

Avhandlingen presenterar fem huvudsakliga resultat: (1) den ger ny kunskap om när, hur och varför innovation och innovationspolicy blev en integrerad del av afrikanska universitets strategi och praktik; (2) att afrikanska universitet i vår tid fokuserar på innovation som ett medel för att uppnå ”relevans”; (3) att afrikanska universitet tillämpar en bred definition av innovation (teknologisk, social och organisatorisk); (4) att afrikanska universitet möter många utmaningar när det gäller att implementera innovation, inklusive ekonomiska hinder, kunskapsmässiga svårigheter och ökande industriell efterfrågan; (5) att lokal universitetskompetens samt deltagande i och samarbete med lokala samhällen och internationella aktörer vid genomförandet av nya projekt är av avgörande betydelse. Denna avhandling beskriver universitetens försök att hantera innovation inom policy och praktik och betonar hur innovation är ett centralt mål för afrikanska institutioner som strävar efter att förbli relevanta. När universitet ska hantera policy och praktik för innovation måste de beakta sin relativt begränsade erfarenhet av utbildning, lärande om universitetets roll och betydelsen av kunskap i samhället i stort.

urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-356868