Hannes Alfvén KTH:s nobelpristagare
KTH-professorn Hannes Alfvén tilldelades år 1970 ena halvan av Nobelpriset i fysik. Han tilldelades priset för ”grundläggande bidrag och upptäckter inom magnetohydrodynamiken med fruktbärande tillämpningar inom olika delar av plasmafysiken.”
Mest känd av Alfvéns upptäckter är de vågor som idag kallas just Alfvénvågor. Han gjorde denna upptäckt genom att kombinera två etablerade områden av fysiken – hydrodynamiken och elektromagnetismen. Därmed öppnades ett helt nytt område,magnetohydrodynamiken, som kommit att få utomordentlig betydelse inom plasmafysiken.
Hannes Alfvén utnämndes redan vid 32 års ålder till professor i Teoretisk elektroteknik med mätteknik vid KTH i Stockholm. Som professor var han en generös och inspirerande ledare som spred fruktbara idéer kring sig.
Hannes Alfvén hyste även ett stort intresse för samhällspolitiska frågor såsom miljö, befolkningsökning och nedrustning. Han var under en period ordförande i Pugwashrörelsen, en global rörelse för vetenskapsmän som engagerat sig mot ett kärnvapenkrig.