Till innehåll på sidan

Konstgräset som dammar minst

Luftburna partiklar från konstgräs är inte nyttiga att andas in.

NYHET

Publicerad 2018-05-28

Går det att mäta vilket konstgräs som släpper ifrån sig minst mängd partiklar? Det är en frågeställning KTH-studenterna Roland Nyberg och Oskar Johansson har undersökt i sitt kandidatexamensarbete i maskinkonstruktion vid KTH. Svaret är "Ja".

Konstgräsplaner har befunnit sig i skottlinjen de senaste månaderna, främst för att flera av de gummigranulat som används tillsammans med konstgräset bland annat förorenar vattendrag. Nu har alltså KTH-studenter Roland Nyberg och Oskar Johansson granskat konstgräs uppbyggt med de tre vanligaste granulattyperna EPDM, SBR och TPE när dessa utsätts för slitage från fotbollsskor.

När konstgräsplaner anläggs används olika typer av gummigranulat.

Frågeställningen är intressant och relevant. Från Sveriges konstgräsplaner försvinner årligen mellan 1 638 till 2 456 ton ton gummigranulat enligt siffror från IVL Svenska miljöinstitutet. Efter däckslitage är fotbollsplaner med konstgräs den största källan till utsläpp av mikroplaster, vilket är skadligt för havslevande djur som misstar plastkornen för mat. Men mikroplasterna stannar inte bara i fiskar och andra djur, de följer med upp genom näringskedjan och hamnar till slut i människans mage.
 
Ett annat problem med konstgräs är hur de som nyttjar planerna påverkas. Det gummigranulat som används i konstgräs, kan innehålla miljö- och hälsofarliga kemikalier, något som gäller både granulat tillverkade av återvunna bildäck och nytillverkat granulat. Den huvudsakliga vägen in i kroppen är genom inandning av partiklar.
 
I tidigare studier som behandlat luftburna partiklar från konstgräs har mätningar skett i fält, och viss osäkerhet finns således, särskilt där mätningarna skett utomhus. De ger en generell uppfattning av spridning av luftburna partiklar, men ingen möjlighet till jämförelse av olika typer av underlag finns. Det är det som KTH-studenterna nu tittat närmare på genom att designa och bygga en testutrustning där konstgräs har provats i en laboratoriemiljö fri från andra partiklar.
 
Studenternas resultat visar att beroende på vilka material man använder som gummigranulat i konstgräset så kan man se signifikanta skillnader i antalet luftburna partiklar som bildas. I de här försöken gav EPDM ger betydligt fler luftburna partiklar än SBR och TPE.
 
De partiklar som samlats in befinner sig i storleksordningen 0,3 till 10 mikrometer (PM10), vilket gör att de inte är bra för människor att andas in.
 
Som tidigare nämnts har ett antal studier med avseende på luftburna partiklar från konstgräs gjorts. Det är främst vid mätningar i konstgräsplaner i inomhushallar som resultaten pekat på att nivåerna riskerar överstiga standarder för luftkvalitet.

Delar av testutrustningen som KTH-studenterna använde.

Eftersom testerna visar en signifikant skillnad mellan konstgräsen, kan konstgräs utvärderas och rankas med provmetoden. Resultaten från sådana tester kan sedan användas vid konstruktion av konstgräsplaner konstaterar både Roland Nyberg och Oskar Johansson såväl som handledaren Ulf Olofsson, professor i tribologi vid KTH.
 
Enligt Naturvårdsverket finns det idag över 1 000 konstgräsplaner i Sverige och cirka 100 nya byggs varje år. Här kan de nyvunna kunskaperna alltså komma till användning.

Konstgräs används inte bara till fotbollsplaner. Det finns även på rid- och golfbanor samt lekplatser.

Resultatet har presenterats i ett kandidatexamensarbete i ämnet maskinkonstruktion, och finns inom kort nedladdningsbart från KTH:s publikationsdatabas Diva.
 
Text: Peter Ardell
 
För mer information, kontakta Roland Nyberg på 070 - 508 28 47 / rolandny@kth.se, Oskar Johansson på 073 - 626 13 37 / oskjo@kth.se eller Ulf Olofsson på 08 - 790 63 04 / ulfo@md.kth.se.