I huvet på en vinnarskalle
Möt rektorn med smak för resultat
I dag när alla mest ska höras och synas väljer Peter Gudmundson att lägga fokus på resultaten och utfallet. Som rektor på KTH vill han verka, men inte låta – i onödan.
– Goda resultat talar för sig själva, menar han.
På sjätte våningen i det som ibland kallas rektorshuset på KTH sitter han i ett rum med gröna snurrfåtöljer, ett besöksbord och ett rejält skrivbord. I fönstret vid datorn lutar sig en vit orkidé lätt över bilderna på hans närmaste. Som ledare för Sveriges största tekniska universitet, och ett av de ledande i Europa, har han ett ståndsmässigt tillhåll om dagarna.
Peter Gudmundson är inne på sin andra period som rektor. Han tillträdde 2007 och blev omförordnad på tre år förra året. I teorin kan det bli ytterligare en treårsperiod, men det är inte troligt.
– Det får inte bli för mycket av det goda, säger han och skrattar. Nio år är en lång tid – längre än vad USA:s president sitter.
Han tänker noga efter innan han svarar. Han inte bara hushåller med orden - han är också varsam med dem. Som den professor och vetenskapsman han är ska orden självklart ha bärighet – annars får det vara. Skrattar gör han ofta.
– Jag är kanske inte alltid så talträngd och det har jag fått en del kritik för, men det är ett val jag gjort – att framför allt satsa på att utveckla och sköta KTH internt istället för många externa engagemang. Man är olika.
Men med positionen följer ett ansvar att göra sin röst hörd och han har varit ute i debatten ett antal gånger. Bland annat har han påtalat Sveriges behov av utländska studenter och varnat för den skriande bristen på lärare i matematik, no och teknik i den svenska skolan.
– Båda dessa frågor måste lösas. Annars kan de få allvarliga följder för Sveriges framtida konkurrenskraft.
En vanlig dag kommer Peter Gudmundson till jobbet vid åtta-tiden och åker hem någon gång efter sex. Många möten blir det i en späckad agenda. Alla vill ha honom med och i arbetet ingår emellanåt att likt en trädgårdstomte med stort symbolvärde och hög status vara med överallt.
– Ibland undrar jag dock om någon egentligen kommer ihåg vad jag sagt när jag inledningstalat – knappt jag själv heller.
Och så kommer det där skrattet igen.
Ett par kvällar i veckan är det arbete ofta i form av olika möten och middagar. I jobbet ingår också att företräda KTH på akademiska högtider som till exempel promotions- och installationshögtiden i Stadshuset i höstas. Med lugn och säker stämma höll Peter Gudmundson i installationen av professorerna bland annat. Vid den efterföljande banketten hade han den just utsedda hedersdoktorn Antonia Ax:son Johnson till bordet.
Hur är du att ha till bordet, då?
– Ja du, det kan inte jag svara på. Det får du väl fråga damerna om.
Som chef för KTH med drygt 550 professorer och lektorer och därtill kommer doktorander och andra forskare, fördelade på tio skolor gäller det att hålla fokus. KTH har totalt 4 900 anställda och 15 000 studenter. Det är ett stort lag där akademisk frihet och vetenskaplig självständighet är variabler att ha med i beräkningen.
– Laget är större än individen och det är viktigt med en bred diskussion när en verksamhet ska utvecklas och förändras mot ett gemensamt mål. KTH är ett lärosäte med starka traditioner vilket gör att förändringar tar tid.
Några speciella knep i sin ledarstil har han inte. Han försöker vara öppen, lyssna mycket, vara tillgänglig och transparent.
– Precis som vi som myndighet ska vara.
Han betonar att han är noga med att styra mot mål, att de följs upp och att respektera beslutsstrukturen.
– Jag har turen att arbeta med mycket kompetenta människor som jag har stort förtroende för. Jag delegerar gärna.
Målen finns dels i den mer långsiktiga Vision 2027, dels i utvecklingsplanen 2013-16 som utgör basen för diverse handlingsplaner och policies på olika nivåer i organisationen.
Som gammal hockeyspelare är det kanske inte konstigt att Peter Gudmundson refererar till just laganda, samspel, spelfördelning och tillit till medspelarna när han pratar om sig själv som chef och lagledare.
Dessutom tycks han vara en tvättäkta vinnarskalle.
– Ja, jag är väldigt tävlingsinriktad. Ibland får jag skärpa mig så att det inte tar överhanden – det kan göra mig otålig ibland. Framsidan är att jag inte ger upp i första taget.
Peter Gudmundson växte upp i Leksand som äldst av fyra syskon. Pappan var lantmätare, mamman sjuksköterska och en akademisk utbildning låg inom sannolikhetsfrekvensen.
Hur var du som barn?
– Som folk är mest. Jag lekte med kompisar, spelade fotboll och sedan gick jag med i hockeylaget Leksands IF.
I mitten av 1970-talet blev det storstaden, teknisk fysik på KTH och ishockey i AIK.
– KTH har blivit mycket mer internationellt och vuxit enormt på forskningssidan sedan dess.
Han flyttade till Schweiz direkt efter civilingenjörsexamen, arbetade på Brown Boveri där han samtidigt gjorde sin doktorsavhandling i hållfasthetslära, disputerade på KTH och blev så småningom vd för ett forskningsinstitut i Piteå.
– Det var otroligt spännande att få bygga upp ett laboratorium från grunden.
År 1993 återvände han till KTH för att leda arbetet på institutionen för hållfasthetslära. Som rektor har han inte helt släppt taget om sitt gamla ämne utan har hoppat in och undervisat några gånger.
– Det är alltid lika stimulerande att träffa studenter.
Ansvaret som ledare för en organisation som KTH, i storleksordning som ett företag modell större innebär ständiga prioriteringar. När det gäller hjärtefrågor i KTH:s verksamhet har han svårt att välja.
– Oj. Det är många saker som är viktiga. Jämställdheten, att fler tar examen, att få fram fler spjutspetsforskare för att uppnå högsta möjliga kvalitet på vår forskning.
Han tänker vidare. Samverkan med samhället runt omkring brinner han för.
– Det är helt avgörande. Vi ska samspela med samhälle och näringsliv. Här finns stora möjligheter till spännande gränsöverskridande utbyten mellan akademi och industri. Våra strategiska partnerskap har redan gett avtryck.
Ökad internationalisering är en annan viktig fråga för KTH och Peter Gudmundson. När Barack Obama besökte KTH i höstas för att titta på forskning inom förnyelsebar energi blev KTH:s plats i världen högst påtaglig.
– Det var roligt. Riktigt roligt att han kom till KTH. Många är nyfikna på hur han var. Trevlig och lättpratad skulle jag säga.
Vad är du mest nöjd med när det gäller utvecklingen av KTH hittills?
– Oavsett min roll i det hela så har KTH klättrat på ett antal rankinglistor, intresset för våra utbildningar har ökat, vi har fått nya forskningsmedel och vi arbetar bra med samverkan som sagt.
Universiteten har blivit alltmer självstyrande sedan 1980-talet. Det pågår en diskussion utifrån regeringens förslag om att driva dem i stiftelseform. Vad säger du om det?
– Frihet är bra, men det måste ju vara realistiskt att kunna driva verksamheten inom de ramar som ställs upp. Förslaget utreds ytterligare. Vi avvaktar resultatet.
Peter Gudmundson tittar på klockan och på en röd träskulptur som står på det vita runda besöksbordet. Det ser ut som ett granatäpple.
– Ja, inte vet jag var det är. Det såg så tomt och ödslig ut på bordet så den fick stå där.
Just nu finns uppenbarligen inte mer att säga.
Följ Peter Gudmundson på twitter @petergudmundson eller läs hans veckoblogg
Text: Jill Klackenberg
