KTH-forskning kan ge ny behandling av Crohns sjukdom
Forskare från KTH, Oxford och Cambridge har upptäckt hur bindvävsceller kan förändras och programmeras om vid Crohns sjukdom. Genombrottet kan leda till nya behandlingar av den kroniska tarmsjukdomen.
Crohns sjukdom är en inflammatorisk tarmsjukdom som kan påverka hela mag-tarmkanalen och ge symtom som magont, diarréer, trötthet och viktnedgång. Sjukdomen, som kan variera i intensitet över tid, drabbar cirka 3,2 personer av 1 000.
– Sjukdomen påverkar livskvaliteten kraftigt och det finns inget känt botemedel. En bättre förståelse för hur immuncellernas funktion störs är avgörande för att kunna utveckla en effektiv behandling, säger Simon Koplev , biträdande lektor i beräkningsbiologi på KTH.
Koplev och hans forskarkollegor undersökte enskilda celler i tarmväggen med hjälp av en rad banbrytande metoder inom enkelcells- och spatial transkriptomik, en teknik som utvecklats på KTH. Metoden gör det möjligt att se vilka gener som är aktiva i en vävnad och exakt var aktiviteten sker.
– Upplösningen hos dessa tekniker har förbättrats under de senaste åren, så att enskilda celler nu kan urskiljas tydligt. Dessa innovationer kan, som vi visar i artikeln, avslöja cellkluster såsom inflammerade sår och fibrotiska områden, vilket ger en helt ny inblick i sjukdomar som Crohns, säger Simon Koplev.
Nya behandlingsstrategier
Forskarna upptäckte att inflammation och fibros uppstår i två skilda vävnadsmiljöer, där varje miljö består av olika typer av stromaceller (ett organs bindvävsceller). De fann att upprepad inflammation permanent kan ”omprogrammera” fibroblaster till ett skadligt tillstånd som fortsätter att dra till sig immunceller även efter att inflammationssignalerna har försvunnit. Resultaten presenterades i en artikel i tidskriften Nature Immunology.
– I artikeln visar vi hur bindväv formas i tarmväggens fibroblast-celler. Vid Crohns sjukdom kommer vissa av dessa fibroblaster ihåg immunaktivering i upp till tre veckor, säger Simon Koplev.
Nästa steg att identifiera nya behandlingsstrategier, till exempel att vända de identifierade sjukdomsrelaterade tillstånden hos fibroblasterna. Forskarna vill använda de molekylära insikterna om fibroblastaktivering och motsvarande cellinjemodeller för att söka efter läkemedelskandidater.
– I slutändan skulle detta, om det lyckas, kunna utgöra ett komplement till befintliga systemiska behandlingar som hämmar immunaktivering, genom att direkt rikta in sig på patologiska nischer och fibroblaster i den drabbade tarmvävnaden, säger Simon Koplev.
Text: Jon Lindhe ( jlindhe@kth.se )